Nr 149.
Av herr Nilsson, Petrus, m. fl., om lagstiftning till arbetsfredens
bevarande.
Den ur samhällssynpunkt synnerligen betydelsefulla frågan om
arbetsfredens tryggande har vid olika tillfällen varit föremål för statsmakternas
prövning utan att något tillfredsställande resultat hittills uppnåtts.
I anslutning till ett flertal motioner från skilda partier anhöll redan 1921
års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t måtte till prövning
upptaga, huruvida åtgärder till arbetsfredens bevarande, utöver vad redan
vidtagits, ytterligare kunde företagas samt för riksdagen framlägga de förslag
som härav kunde föranledas.
Andra lagutskottet anförde bl. a., att det ej finge förbises, att verkningarna
av upprepade arbetsstrider sträcka sig vida utöver de häri engagerade
parterna, varför lagstiftningsmakten, som har att bevaka allas gemensamma
intressen, ej kan ställa sig likgiltig inför pågående maktstrider. En
uppfattning om en statsmakternas skyldighet att endast vid parternas gemensamma
önskan ingripa genom medling eller avkunnande av skiljedom kunde utskottet
ej dela. En dylik passiv hållning kunde tvärtom endast rättfärdigas genom
övertygande bevis för att arbetsfreden på så sätt minst äventyras. Vad som
ytterst varit en bidragande orsak till lagstiftningens dittillsvarande passivitet,
hade varit hänsynen till den inom stora befolkningsskikt rådande misstron till
dess opartiskhet. En genomförd demokratiserings inverkan på
lagstiftningsmaktens utövning borde emellertid vara ägnad att så småningom skingra denna
misstro. Härigenom beredes vägen för genomförandet av en rättsordning även
på detta viktiga område av samhällslivet. -
De svårigheter, som möta vid genomförandet av en lagstiftning till
arbetsfredens bevarande på hela det industriella området, borde enligt utskottets
mening ej hindra att till ingående prövning upptoges frågan om åtgärder på
vissa speciella arbetsområden, där förhållandena gestalta sig avsevärt olika
mot dem, somäro förhärskande inom industrien i allmänhet. Sådana områden
vore särskilt vissa statliga och kommunala företag, såsom transportväsendet,
samhällets förseende med vatten, gas och elektrisk kraft, brandväsendet m. m.
ävensom jordbruket. Utskottet fann det önskvärt, att försök till lagstiftning
på dessa områden gjordes, varigenom även - om försöken utföllo
tillfredsställande - en grund vunnes för rättsordningens vidare utbyggande.
Vad beträffar de kommunala företagen fordras det, framhöll utskottet, en
lagstiftning, som tryggariarbetsfreden jämväl utöver avtalstiden, då på dessa
områden driftens oavbrutna fortgång måste upprätthållas. Detta förutsatte
lönevillkorens fastställande genom obligatorisk skiljedom. I händelse man ej
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/11
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner i Första løammaren, Nr 149. 9