freda mig mot det organiserade våldet. Det är väl ingen, som tror, att
jag gjorde det med glä-dje. Att ideligen känna sig förföljd verkar som
en mara. Och jag kan ej här skildra, huru den oro, under vilken jag och
de mina levde, tärde på min hustru.
Avsikten med att attackerna inriktades mot mig i egenskap av förste
man i laget var att få mig bort och skrämma de övriga i mitt lag, vilka
senare också så småningom måste uppgiva striden. -
Dessa våldsverkare samt övriga Sillénska frondörer i detta fall ha.
trots att de igångsatt aktioner, stridande mot avtal och
fackföreningsstadgarna och oaktat sina våldsdåd och illojalitet mot avtal, stadgar och
den fackliga ledningens anvisningar - alltjämt fått kvarstå som "goda"
medlemmar i 36:an, där de jämväl fått inom organisationen driva sitt
spel för att hämnas på det lojalt arbetande kamratlaget. Betecknande
för situationen är, att, då en av kamraterna i mitt lag vågade infinna sig
vid ett av fackföreningens möten, en av de närvarande frondörerna med
instämmande av andra yrkade på att "strejkbrytaren" (varmed
åsyftades min kamrat) skulle avlägsnas, innan mötesförhandlingarna började.
Ordföranden vände sig då till den åsyfta-de "strejkbrytaren" med orden:
"Det är bäst, att du går, annars blir det bara bråk." Min kamrat gick.
¥en dpå vägen ned blev han i trappan överfallen och mycket illa
tillYga - *
Det är vidare betecknande, att 36:an beviljade lån eller understöd till
frondörerna under den tid, då dessa, trotsande L. Ozs påbud om att
strejken var hävd, uppehöllo blockad samt konspirerade emot och överföllo
de medlemmar av fackföreningen vilka arbetade å bygget.
Under hot om prickning och uteslutning pressade oss ombudsmannen
att avtalsstridigt avstå öfver 2,000 kronor.
Fram på sommaren 1931 inställdes arbetet helt vid Monopolbygget
enligt uppgift därför att murare (på grund av fron-dörernas blockad) icke
kunde uppbringas. Men fram emot höstsidan lyckadet det få uppgörelse
till stånd. Arbetet återupptogs. Jag och mitt lag återinträdde på
arbetsplatsen. Frondörerna fortsatte att uppvakta oss som strejkbrytare.
De sökte också en anledning att från organisationen utesluta oss. I
sådant syfte framfördes ett krav av följande innehåll: Laget hade fullföljt
vissa arbeten, vilka påbörjats av vissa av frondörerna, innan dessa
uppsade sina platser. Viss -del av de överskottsmedel, som föllo på dessa
arbeten, vilka medel vi i avtalsenlig ordning uppburit, skulle vi frivilligt
.avstå till det förra laget, vilket gått i avtalsstridig strejk.
Detta krav var emellertid avtalsstridigt, enligt den paragraf i det
allmänna avtalet, som lyder sålunda:
"Arbetare må ej skiljas från åtaget ackordsarbete med mindre han vid
.arbetet enligt ackordslista bedriver arbetet på sådant sätt, att det ej
motsvarar vad som utbetalts i förskott eller vägrar att ställa sig avtalets
bestämmelser till efterrättelse.
Om arbetare utan arbetsgivarens, och där sådant finnes, arbetslagets
tillstånd eller utan laga förfall eller eljest tvingande omständigheter
avgått från ackordet före detsammas fullbordande, är det på honom
belöpande överskottet förverkat, och tillfaller hans andel den eller de
arbetare, som slutfört ackordet."
Här hade alltså frondörerna i 36:an gått i strejk avtalsstridigt
samtse-dermera, då de ville uppehålla en hemlig blockad, uppsagt sina
anställningar vid bygget. De hade sålunda enligt anförda avtalsstadgande
för
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/117
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner i Första kammaren, Nr 153. 93