Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/119

Motioner i Första kammaren, Nr 153. 95

föreningen, då jag på måndagsmorgonen i sedvanlig ordning infann mig på arbetsplatsen. Jag kunde emellertid ej undgå att märka, att det var oro i luften. "Jobbarna" voro ej villiga att börja. Det dröjde ej länge, förrän jag blev meddelad orsaken: På söndagens möte hade beslutats, att jag såsom osolidarisk var prickad och utesluten ur avdelningen. Jag hade därmed blivit "strejkbrytares" vederlike i detta ords fackliga bemärkelse. De övriga arbetarna, eller rättare sagt, majoriteten av dem, inför vilken minoriteten tigande måste böja sig, förklarade inför arbetsledaren, att de icke ville återupptaga arbetet, med mindre än att jag, den prickade och uteslutne, lämnade arbetsplatsen. "Du får inte arbeta tillsammans med organiserat folk, avlägsna dej!" Efter vad som meddelades, skulle ombudsmannen David Johansson personligen inträffa på morgonen för att meddela mig om uteslutningen. Efter en stunds väntan kom han. Han upplyste mig alltså om att jag var prickad och utesluten ur fackföreningen. "Det är bara att gå härifrån-", tillade han. Jag frågade om jag ej ägde rätt fullgöra det ackordsarbete, jag påbörjat, detta under hänvisning till gällande avtal, som säger, att man icke får lämna åtaget ackordsarbete, förrän det är slutfört. Ombudsmannen förklarade kort och gott: "Detta hör icke hit. Du får inte arbeta tillsammans med organiserat folk, så det är intet annat att göra än att avlägsna dejl" För att icke vålla fortsatt tidsutdräkt med strejken fann jag mig i ombudsmannens föreläggande och lämnade arbetsplatsen. Jag hyste dock den förhoppningen, att jag skulle kunna komma till samförstånd med organisationen, då jag i allo följt avtal och stadgar. Samma dag stod en annons i Social-Demokraten, däri prickningen och uteslutningen konstaterades. Därmed voro praktiskt taget alla arbetsplatser stängda för mig, ty överallt fordras klar fackföreningsbok. De organiserade behärska situationen på arbetsplatserna i sådant avseende. De vägra att arbeta kamrat med "strejkbrytare", dit prickade och ur fackförening uteslutna räknas. Frondörerna hade nu vunnit sitt mål, att taga ordentlig hämnd på mig. Anvisad att söka få prickningen hävd genom facklig skiljedom. Förvissad om rättvisan i min sak inriktade jag mig nu på att hos Landsorganisationen få avdelningens uteslutningsdekret upphävt. Jag blev anvisad att söka få saken prövad av en skiljenämnd, sådan som 1 fackförbundsstadgarna kan tillsättas för avgörande av inre tvister. Sådan nämnd utses på så sätt, att målsägaren väljer två representanter, fackföreningsavdelningen två och dessa fyra tillsammans den femte. Nämndens samtliga ledamöter skulle enligt stadgarna väljas inom fackföreningsrörelsen. Det var mycket svårt för mig att få fackföreningsmedlemmar att åtaga sig att å min sida ingå i kompromissnämnden. Men det lyckades dock. Fackföreningsavdelningen hade emellertid inte någon brådska med att utse sina ombud. Under tiden gick många veckor. Jag hade att kämpa med stora bekymmer för att klara uppehållet, mat och hyra, då jag var utblottad på medel. Oron för framtiden utgjorde dessutom en tung påfrestning för mig och min hustru. Väntetiden på skiljenämndens avgörande blev mig mångdubbelt lång genom min påtvingade arbetslöshet. I april 1932 avkunnades utslaget. alltså 5 % månad efter prickningen. Nämnden förklarade min uteslutning ogiltig. Jag kunde sålunda åter hoppas på att få existera!