budsman David Johansson. Efter att ha växlat några ord angående vad
som hänt under mötet på natten, visade jag Johansson min medlemsbok.
Han sade: "J a, du är inte medlem i alla fall. Du behöver inte betala
kontingent vidare, det skall jag ordna om. De pengar du betalt in i
kontingenter utan att vara medlem har du skänkt avdelningen" r
Öfverord-n.ade instanser kunde endast konstatera sin maktlöshet.
Jag gick direkt från avdelningen upp till förbundsexpeditionen, där
jag träffade statistikförare Karl Kumlander. Jag berättade, vad som
förekommit dels vid det nattliga mötet med David Johansson och dels
vid mötet nyss med Frenne Olsson och Johansson. Kumlander, som var
väl förtrogen med händelseförloppet, t. o. m. skiljenämndens utslag,
uttalade nu sin förvåning över att avdelningen tagit emot kontingenter och
stämplat medlemsboken under sådana förhållanden, att den icke
godkände mig som medlem. Kumlander uttryckte vidare bekymmer över
avdelningens handlingssätt mot mig samt tillade: "Vi ha inga händer med
dem; 36:an är alldeles omöjlig." -
Jag genmälde dä: "Kan inte förbundet göra något, huru skall då en
enskild medlem kunna få sin rättt" -
"Nu är det nog värre också att kunna få ihop någon skiljenämnd igen"-,
sade Kumlander. 1
Under sådana förhållanden, så är det ju ingen mening med att i
stadgarna bibehålla någon bestämmelse om nämnd för skiljeförfarande.
Därmed var samtalet slut. Måndagen den 27 februari inbetalade jag
genom ombud kontingent och fick boken stämplad till bevis härpå. Jag
ringde därpå upp statistikförare Kumlander och meddelade, att
kontingent dock emottogs på min bok å avdelningens expedition. "
"Det var konstigt", sade Kumlander. "Men kommer du själv, så tager
de inte emot kontingent, det ha de sagt."
Jag måste ju erlägga kontingenten så länge jag hade bok, för att det
icke skulle kunna sägas, att jag genom underlåtenhet i det avseendet
brustit i medlemsskapets förpliktelser.
Medlemsboken fråntogs mig. .
Nästföljande lördag den 4 mars infann jag mig personligen för
inbetalande av veckans kontingent. Jag överlämnade medlemsboken till
kassören, Hjalmar Andersson, för stämpling och erläggande av kontingent;
För undvikande av eventuellt förbiseende sade jag till kassören: "Du
stämplar väl boken°3" Kassören tittade i boken, varpå han lade denåt
sidan. ,
Jag frågade då: "Får jag inte igen boken°Z"
"Det får du höra medstyrelsen sen", svarade kassören.
Jag framställde ännu en fråga: "Äger du rätt att ta bokenif" På den
frågan fick jag intet svar.
Jag gick nu ånyo till Kumlander och anmälde, vad som förekommit
Kumlander svarade: "Ja, det är som jag sagt åt dig förut; dom är omöj:
liga i den avdelningen. Dom bryr sig inte om stadgar eller nånting "
Nu hade jag kommit ur ovisshetens stadium. Jag var uteslutenf S|;.a|;i-
stilkförarens uttalanden bekräftade vidare, att intet var att göra åt den
sa en.
Emellertid fann jag det oberättg t, tt d 1
min medlemsbok, vilken ju var en katinm:nhšriginläåâågielkâittiilaâ
betalningen av kontingenter. Boken kunde givetvis utstämplas psasom J
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/126
Den här sidan har inte korrekturlästs
102
Motioner i Första kammaren, Nr 153.