givna uttrycken, som ock att, "även om stämningsansökningens uppgifter
vore riktiga", åberopade lagrum härå vore tillämpligt. Enligt svaranden
utgöra de uppgivna yttrandena endast dennes "personliga omdömen" och
innefatta icke utsättande av rykte om gärning eller last i lagens mening."
För mig framstå dessa subtila distinktioner mellan vad svaranden låtit
komma sig till last eller icke såsom tämligen overkliga. Enligt vad av
mig uppgivits samt i målet intygats, har svaranden infunnit sig hos min
arbetsgivare och inför denne samt å platsen sysselsatta arbetare utan att
vara därom på något sätt ombedd eller tillfrågad uppgivit, att jag vore
blockerad, att jag icke uppfyllde mina ekonomiska förpliktelser mot hos
mig anställda arbetare samt att min yrkeskunnighet vore i hög grad
underhaltig. Den omedelbara följden av sagda uppträdande blev den, att
två av de å platsen sysselsatta arbetarna genast begåvo sig därifrån,
lämnande åt undertecknad att, bäst jag kunde, fullborda det åtagna
reparationsarbetet.
Icke dess mindre förklarar svaranden, att någon skadeavsikt har han
ej haft, och någon skada har jag ej kunnat lida. Denna påstådda
menlöshet hos svaranden är ägnad att förvåna. Någon avsikt med sitt
uppträdande på platsen och sina om mig fällda yttranden måste väl
vederbörande ändå ha haft. Och att denna avsikt icke gärna kan ha varit att
gagna mig eller göra. reklam för min verksamhet, torde vara tämligen
klart.
Alternativt göres av svaranden gällande, att han icke beträffande mig
utsatt rykte om gärning eller last utan endast fällt, vad han benämner
"personliga omdömen" om mig. Jag har svårt att förstå, att man ej om en
person utsätter oförmånliga rykten, då man på eget initiativ uppsöker
främmande personer, vilka på olika sätt stå i affärsförhållande till mig,
och till dem meddelar för mig synnerligen nedsättande uppgifter såväl om
mitt sätt att fullgöra mina ekonomiska förpliktelser till hos mig anställda
arbetare som beträffande min vilja och förmåga att tillfredsställande
utföra mig anförtrodda yrkesuppdrag. Om sedan dessa utsatta rykten
sammanfalla med utspridarens eget "personliga omdöme" om
undertecknad eller ej, torde vara betydelselöst. Att meddelandet till de hos mig
anställda arbetarna, att jag vore blockerad, var avsett att ytterligare skada
mig hos dessa, inses lätt av den omständigheten, att strejk- och
blockadbryteri m. m. inom vidsträckta kretsar av den kroppsarbetande
befolkningen fullt ut jämställes med kriminella förseelser.
Jag bestrider, att intygsgivaren Wikstedt i förevarande fall kan
betraktas såsom angivare. När jag vid mitt-inträffande-å arbetsplatsen
fann, att arbetet därstädes avbrutits samt de av mig -anstallda personerna
lämnat platsen, nödgades jag helt naturligt hos min egen arbetsgivare
göra mig underrättad om vad som under min bortovaro forefallit, vilket på
mina direkta frågor till vederbörande jämväl meddelades mig. Detta
innebär intet angivarskap i lagens mening. - - O
Till grund för mitt skadeståndsyrkande åberopar jag det forhallandet,
att jag, sedan två av mina arbetare på grund av svarandens ingripande
förmåtts att avbryta sitt arbete, hade stort besvär med- att anskaffa
ersättare åt dessa, varjämte även en söndag maste tagas i ansprak for att
hinna få arbetet färdigställt i rätt tid. Härtill kommer det personliga
obehag, för vilket jag i detta sammanhang blivit utsatt. 9 Med-l1ans-yn till
ovanstående hemställes, att svaranden i skaligt skadestand till mig
forpliktas utgiva 100 kronor. -
Ersättning för rättegångskostnaderiia yi-kas med 10 kronor for
stamBihang till riksdagens protokoll 1934. fl saml. Nr 1533. - -*
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/137
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner i Första kamm-aren, Nr 153. 11"3