Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/14

12

Motioner i Första kammaren, Nr 149.

av det genom kollektivavtal uppkommande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare. i l skrivelse den 13 januari 1927 meddelade landsorganisationens representanter i delegationen, att de vore förhindrade att taga vidare del i delegationens arbete. På grund härav uppdrog Kungl. Maj:t åt de av departementschefen utsedda ledamöterna i arbetsfredsdelegationen ävensom delegationens sekreterare att skyndsamt fullfölja och avsluta de av delegationen föranstaltade specialutredningarna rörande vissa faktiska förhållanden av betydelse för arbetsfredsfrågans belysande. Ärendet upptogs ånyo i statsråd den 12 juli 1927. Därvid framhöll socialministern, att två i viss mån skilda uppgifter förelågo; å ena sidan åstadkommandet av lagstiftning rörande kollektivavtal och arbetsdomstolar, å andra sidan genomförandet av anordningar, ägnade att förekomma arbetsinställelse i statens och kommunernas verksamhet. I anslutning till departementschefens framställning tillkallades sakkunniga, "1927 års arbetsfredssakkunniga", med uppdrag att verkställa utredning rörande anordningar, ägnade att förekomma arbetsinställelse i tvister, däri staten eller kommun vore part. Förstnämnda delen av frågan löstes vid 1928 års riksdag genom antagande av lagen om kollektivavtal; i övrigt har den fortsatta utredningen icke fullföljts med undantag av att en av socialstyrelsen verkställd utredning rörande anställnings- och avlöningsförhållanden för lägre personal i allmän tjänst under år 1931 avslutats. Trots upprepade framställningar från riksdagens sida har, såsom framgår av ovanstående redogörelse, utredningsarbetet icke ens fortskridit så långt, att något utformat förslag föreligger. Nu gällande lag den 22 juni 1928 om kollektivavtal innehåller endast bestämmelser, avsedda att förebygga stridsåtgärder vid tvister mellan arbetsgivare och arbetare under avtalstiden, och stadgar, att arbetsgivare och arbetare, som äro bundna av kollektivavtal, icke må under den tid avtalet är gällande vidtaga arbetsinställelse (lockout eller strejk), blockad, bojkott eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd: 1) på grund av tvist om avtalets giltighet, bestånd eller rätta innebörd eller på grund av tvist, huruvida visst förfarande strider mot avtalet eller mot vad i nämnda lag stadgas; 2) för att åstadkomma ändring i avtalet; 3) för att genomföra bestämmelse, avsedd att träda i tillämpning efter det avtalet utlupit; eller 4) för att bispringa annan i fall, då denne icke själv äger vidtaga stridsåtgärd. Att stora svårigheter möta vid genomförandet av en lagstiftning av detta slag, omfattande hela arbetsmarknaden, är naturligt, då parterna vant sig att avgöra tvisterna genom stridsåtgärder och måhända helst vilja slippa inblandning från samhällets sida. Såsom riksdagen år 1926 framhöll, bör detta .dock icke föranleda, att tanken på tvistefrågornas reglering genom lagstiftning övergives. I en tid sådan som den nuvarande, då stat och kommun anslå avsevärda