då tämligen egendomligt, att svaranden och hans sällskap vid ankomsten
till huset begivit sig direkt upp till den lägenhet i tredje våningen, där
de av käranden ombesörjda reparationsarbetena som bäst pågingo.
Svaranden visste ju ej på förhand, att vittnet Vikstedt uppehöll sig i denna
lägenhet, därför att Vikstedt själv deltog i pågående arbeten. Av
Vikstedts beedigade uppgifter framgår jämväl, att svarandens intresse i
främsta hand varit inriktad på att få veta, vilka personer, som utförde
arbete i lägenheten samt att samtalet med Vikstedt väsentligen rörde sig
därom. I
Svaranden förklarar vidare, att det först "överraskat" honom, "att
käranden som cirka 15 år varit medlem av fackföreningen" kunnat åtaga
sig arbete på en plats, som var förklarad i blockad. Svaranden tycks i
detta sammanhang helt ha förgätit, att käranden själv sedan åtskilliga
år varit blockerad och förföljd av svarandens egen fackförening.
Svaranden borde bättre än någon veta, att en blockerad eller prickad person
icke är i den belägenheten att kunna välja det arbete, som bäst passar
honom, utan vederbörande får under dylika omständigheter sannerligen
vara tacksam, om någon arbetsgivare över huvud vill och vågar anlita
honom.
Vad svaranden i sin skrift vidare har att- förmäla angående orsaken
till fackföreningens blockadåtgärder mot käranden, har redan tidigare i
målet blivit bemött av käranden och avvisas för övrigt såsom för målet
ovidkommande.
Svaranden säger sig ha svårt att värja sig från misstanken, att "käre-
målet ingår som led i en organiserad kampanj mot det som populärt
kallas fackföreningsterrorn" och framhåller i detta sammanhang, att strejk
och blockad äro tillåtna kampmedel vid konflikter inom
arbetsmarknaden. Käranden vet sig inte deltaga i någon organiserad kampanj mot
"fackföreningsterrorn", ehuru en sådan väl skulle kunna vara påkallad
och ej heller har det någonsin fallit käranden in att bestrida, att
strejkoch blockadvapnen i och för sig äro tillåtna kampmedel liksom exempelvis
även lockout. Allt beror emellertid på, hur ifrågavarande stridsmetoder
i det särskilda fallet tillämpas, och när denna tillämpning tar sig sådana
uttryck, att en enskild medborgare utsättes för ärekränkande
beskyllningar eller smädligt förtal, är envar i sin fulla rätt att med tillämpning
av gällande lag söka skydda sig däremot.
Svaranden anser sig slutligen vara berättigad förklara, att rättegångar
av hithörande beskaffenhet icke äro ägnade framkalla den arbetsfred,
som jämväl svaranden tycks förmena, att samhället behöver. Häremot
vill käranden endast anföra, att för den händelse samhällelig arbetsfred
skall vinnas på bekostnad av den enskildes rätt att värja sig mot jämväl
uppenbara övergrepp och förföljelser från vissa fackorganisationer eller
deras förtroendemän, synes en så beskaffad arbetsfred vara förvärvad till
ett alltför högt pris.
Stockholm den 8 mars 1933.
Käranden
gm Sven Byström enl. fullmakt.
Rådhusrättens utslag den 12 april 1933.
Enär av utredningen i målet framgår, att, sedan käranden erhållit i
uppdrag att utföra vissa arbeten inom fastigheten med adressnummer
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/144
Den här sidan har inte korrekturlästs
120
Motioner få Första kammaren, Nr 153.