110 vid Valhallavägen här i staden, svaranden den 15 september 1932
inställt sig i fastigheten och därstädes vid samtal med förvaltaren av
fastigheten fällt yttrande av innebörd, att käranden icke alltid ordentligt
betalade sina arbetare,
ty och som svaranden genom vad sålunda förekommit och vad i övrigt
blivit upplyst angående de omständigheter, varunder nämnda yttrande
fällts, måste anses lagligen förvunnen att ha i avsikt att skada käranden
om denne utsatt rykte om gärning, som, utan att vara efter lag
straffbar, varit menlig för kärandens yrke och fortkomst,
men svaranden icke blivit mot sitt nekande övertygad att hava
härutöver vid tillfället fällt yttranden rörande käranden av beskaffenhet att
kunna för honom medföra ansvar,
alltså prövar Rådhusrätten rättvist döma svaranden jämlikt
strafflagens 16 kap. 8 § för vad han sålunda låtit komma sig till last till tio
dagsböter, varje dagsbot utgörande 10 kronor,
skolande svaranden tillika till käranden utgiva skadestånd med
skäligen befunna 100 kronor ävensom ersätta kärandens rättegångskostnader
med 175 kronor ävensom vad svaranden visar sig hava utgivit i
vittneslöner samt lösen av Rädhusrättens protokoll.
I anledning av förestående utslag anförde svaranden besvär hos Kungl.
Maj:ts och Rikets Svea Hovrätt, som emellertid i utslag av den 13 juli
1933 stadfäste Rådhusrättens utslag.
Rätt utdraget och avskrivet betyga:
Sven Byström. M. Morsing.
Bil. 28.
Sörmlandsposten den 27 januari 1933.
Fackföreningstyrannit.
- Arbetslösa hindras att ta arbete och försörja sig själva.
Exempel på de metoder som an/vändas för att skapa klienter för
fattigvården. *
Arbetslöshet och nöd råda i värt land. Stora ansträngningar göras
från det allmännas sida för att lindra nöden. Men resurserna räcka inte,
och många människor ha det mycket svårt i dessa dagar.
Det märkliga inträffar dock, att arbetslösa, vilka ingenting högre
önska än att erhålla sysselsättning, helt enkelt hindras att ta ett arbete,
då detta erbjudes dem. Fackföreningarna utfärda förbud, och inför
deras maktspråk mäste en arbetslös falla till föga, om han inte skall
drabbas av den obarmhärtigaste hämnd.
För något är sedan berättade Sörmlandsposten, hur en snart 70-årig
gammal man, höggradigt invalid, drevs bort från ett halvfärdigt bygge i
en av sta-dens förorter. Han hade nägra tusen kronor, och för dem
önskade han bygga en liten villa, naturligtvis med uträkningen att skaffa sig
en slant extra genom hyresinkomsten. Den gamle begick emellertid det
fruktansvärda brottet att söka utföra byggnaden så billigt som möjligt.
Han träffade avtal med ett par oorganiserade snickare från en socken
utanför staden, att dessa skulle utföra vissa arbeten för en timpenning
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/145
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner i Första. kammaren, Nr 153. 121