något lägre än som stipuleras inne i Eskilstuna. Den vanliga historien
följde. Bygget blockerades, fick en tid stå ha-lvfärdigt och måste sedan
säljas - med förlust givetvis. Och ett litet kapital på ett par tusen
kronor tål inga större avbränningar. -
Sedan har den gamle för att skaffa sig tak över huvudet byggt sig
en liten stuga på annat håll utanför staden. En del arbeten återstå dock
att utföra. Det kanske bör framhållas, att mannen trots sitt svåra lyte,
som gör att han förflyttar sig med stor svårighet, själv arbetar med allt
han kan. Hjälp med schaktningar o. s. v. har han denna gång fått av
en arbetslös släkting, som menat, att det är bättre att åtminstone tjäna
till maten än att ha ingenting. Nu har - naturligtvis - fackföreningen
ingripit för att förhindra denna hjälp.
Varje människa med oförvillat omdöme måste bli våldsamt upprörd
över denna repressalietaktik mot en vanför gubbe, som inte begär bättre
än att själv skaffa sig sin utkomst.
Ett annat fall, visande följderna av fackföreningstyranniet har
berättats för Sörmlandsposten. Under de dåliga tider, som nu råda, vilja
företagare givetvis inte sätta i gång med arbeten, vilka utan olägenhet
kunna anstå. Det är för riskabelt. Man inskränker sig till det
nödvändigaste. Likväl kan det finnas ett och annat, som man låter utföra, om det
kan ske under hand och på icke alltför betungande villkor. Ett tillfälle
att få ett sådant arbete yppade sig för någon tid sedan för en arbetare
här i staden, som mycket längegått arbetslös, som har stor familj och
därför haft det synnerligen bekymmersamt, så bekymmersamt att det
allmänna måst ingripa. Med oändlig lättnad såg han här en möjlighet att
skaffa sig arbete och inkomster, Emellertid ville han rådgöra med
fackföreningen. Denna lämnade emellertid ett bleklagt nej.
Mannen i fråga vågade ej heller ta arbetet. Fackföreningen ser alltså
hellre, att fattigvården lämnar hjälp, än att en arbetslös får skaffa sig
arbete. Längre kan knappast den trångsynta egoismen sträcka sig.
Inför sådana exempel på fackföreningsövergrepp frågar man sig
verkligen, om inte en reaktion snart skall komma till synes bland de
organiserade arbetarna själva, om inte känslan för vad som är mänskligt, rätt
och riktigt till sist skall segra över fackföreningsbyråkratiens maktbegär.
Det är nog också flera arbetare än man anar, som innerst inne reagera
mot en sådan politik. Men de våga intet säga, ännu mindre göra. Att bli
förklarad som "osoli"darisk" är ett av de värsta straff som kan drabba en
-.människa i vårt moderna samhälle.
a
B11. 29.
Sörmlandsposten den 30 november 1931. -
Arbetslös måste betala 70 kronor för att få arbeta.
Ett nytt upprörande fackföreningsövergrepp.
Nödhjälpsarbetare i Stenkfuista tvingas in ¿ organisationen.
Ett nytt bevis på fackföreningspåvarnas upprörande maktmissbruk
glfves-från Stenkvista socken, där sedan i måndags ett vägbygge pågår.
Liksom 1 så många andra kommuner under nu rådande
depression
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/146
Den här sidan har inte korrekturlästs
122
Motioner i Första kammare-n, Nr 153.