Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/157

133

Motioner i Första kammaren, Nr 153.

pamparna i Folkets hus i det tysta utöva en terror och ett skräckregemente mot enskilda företagare, som är rent förfärande. Man förlitar sig på att vederbörande icke skola komma sig för att draga saken till offentlighetens kännedom och dom. För dagen skola vi nöja oss med att återge ett exempel. En enkel arbetare utan tillgångar påbörjade för någon tid sedan ett bygge strax utanför staden. Huset skulle han använda för egen räkning, han själv och hustrun skulle disponera ett par rum, hans fyra vuxna söner - samtliga arbetslösa sedan lång tid tillbaka - skulle ha en lägenhet. Han beräknade därför att få använda åtminstone ett par av sönerna som hjälp. Dä de icke ha-de annat arbete vore det dels ett arbetstillfälle för sönerna och dels någon ersättning för kost och logi, som sönerna under hela sin arbetslöshetsperiod utan ersättning åtnjutit hos föräldrarna. Den äldste av sönerna är 28 år och organiserad i träarbetareförbundets avdelning i Eskilstuna, den andre 27 år, organiserad i järn- och meätall, den tredje 25 år och den fjärde 16 år, båda de senare oorganisera e. Så sattes bygget i gång. Det hade icke fortgått många dagar, förrän några utskickade från Folkets hus infunno sig och dekreterade, att någon annan än den son, som var organiserad i träarbetareförbundet icke fick användas såsom hjälp åt fadern. Och: denne i sin tur fick icke arbeta på bygget han heller, därest icke fadern samtidigt anställde jämväl en annan organiserad träarbetare. Fadern skulle få deltaga i arbetet, men allt ackordsarbete han utförde skulle mätas och delas upp på de båda övriga. De tre andra vuxna sönerna ägde icke rätt att ens deltaga med hantlangning. Då den ene av sönerna vädjade att få hjälpa till, av den anledningen att han ansåg det avita, att fadern icke blott skulle hålla sönerna med mat, bostad och kläder utan även arbeta för dem, förklarades från någon medföljande,.icke ansvarig fackföreningsman, att "de finge gå i stan och tigga". Yttrandet är symptomatiskt för den uppfattning om näringsfrihet som företrädes av fackföreningsmännen. Varken fadern eller bröderna vågade emellertid bryta mot fackföreningsbyråkraternas maktspråk. De äro samtliga arbetare och vågade icke taga risken att bli förklarade fågelfria på arbetsmarknaden för all framtid. Fadern hade icke heller medel att anställa den andre utomstående arbetare, som fackföreningen krävde, och följden har blivit att fadern måst gå ensam ute på bygget, medan hans fyra vuxna arbetslösa söner suttit hemma och tittat på varandra, trots att de ingenting hellre önskat än att få hjälpa sin far. Fallet är lika upprörande som groteskt. Det låter som en saga från det marxistiska framtidslandet. Och ändå är det en bild ur verkligheten i det svenska s. k. rättssamhället anno 1933. Svensk lag har inte mycket att betyda i ett sådant fall. Det är herrarna på Folkets hus som dekretera - i kortsynt egenmäktighet och tillskada för alla grupper i samhället, icke minst arbetarna. Hur länge skall detta tillsånd kunna tolereras? Klart besked. Arten av de blockadtilltag, vilka, sombekant, tidigare påtalats av Eskilstuna-Kuriren, är nu fullt klarlagd. Genom de uttalanden, som en av landets främsta experter gjort för denna tidning, och vilka publiceras på annan plats i dagens nummer, har det med full evidens bestyrkts, att såväl aktionen mot byggmästare Evert Pettersson som den mot bygg