av större betydelse bör också i detta sammanhang bliva föremål för
omprövning. f
Undersökning bör vidare verkställas rörande den frågan, om icke
lagbestämmelser angående varseltid vid varje eller så gott som varje arbetsstrid
skulle kunna vara motiverade. För undersökning av möjligheterna till en
fredlig lösning av arbetstvister är det givetvis av icke ringa betydelse, att
parterna - och jämväl medlingsmyndigheten - äga, ett visst rådrum, innan
stridsåtgärd vidtages. En sådan tidsfrist bör, om den lagstadgas, för att
kunna tjäna sitt ändamål icke bestämmas allt för kort.
Slutligen synes också det spörsmålet böra uppmärksammas, huruvida icke
en laglig reglering kan givas åt den omröstningsprocedur, som förekommer,
då det för den ena eller den andra stridande parten gäller att taga ställning
till ett framlagt medlingsförslag. I sådant avseende skulle kunna ifrågasättas
fordringar på viss majoritet såväl av de röstberättigade som av de röstande
samt - i fråga om arbetarparten - viss ålder hos röstande, uteslutning av
arbetslösa från rösträtt och - i fråga om arbetsgivarparten - uteslutande
från rösträtt av arbetsgivare, som skäligen kan anses äga fördel av att
förhindra en uppgörelse på grund av ekonomiska intressen på andra områden
än det, inom vilket medlingen ägt rum.
Om tidigare i förevarande ämne verkställda utredningar läggas till grund
för fortsatt utredningsarbete, synes en utredning av den omfattning, som här
ovan angivits, kunna verkställas utan avsevärd tidsutdräkt.
I anslutning till det anförda hemställes,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning av frågan om
lagstiftningsåtgärder till arbetsfredens bevarande samt utan
tidsutdräkt för riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser
i ämnet.
Stockholmden 23 januari 1934.
Petrus Nilsson. Erik von Heland. Anton Pettersson.
Joh. Johansson, Per Gustafsson. Ernst Svenson.
Friggeråker.
Oscar Ericson. J. A. Larsson. Per Andersson.
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/16
Den här sidan har inte korrekturlästs
14
Motioner i Första kammaren, Nr 149.