vara min egen hantlangare i det fortsatta arbetet, vilket allt i hög grad
fördröjde hyggets fullbordande.
Jag har, fortsätter Almén, inför Eders Majestät vågat lämna
ovanstående utförliga framställning av omständigheterna i samband med den mot
mig igångsatta blockaden allenast för att söka visa, att jag därvidlag icke
låtit komma mig något till last, som, enligt åtminstone hitintills rådande
rättsuppfattning, varit för mig moraliskt nedsättande eller i övrigt av
sådan beskaffenhet, att jag gjort mig förtjänt av de för hela min bärgning
synnerligen manliga påföljder, som ifrågavarande blockad kommit att för
sig medföra. t
Det visade sig nämligen, att då jag icke, såsom jag från början avsett,
på grund av lvlurareförbundets mellankomst, kunde få bygget färdigställt
till den 1 oktober 1931, vid vilken tidpunkt jag ämnat sälja huset, utan
först i medio av december samma år, var -den gynnsamma tiden för
försäljning försutten, och det blev mig sedan länge omöjligt att få huset
försålt. En medverkande orsak härtill är givetvis den sedan senhösten 1931
alltmer kännbara ekonomiska depressionen - vilken dock ännu vid tiden
för den 1 oktober samma år icke inträtt i full utsträckning - men även
svårigheten att över huvud kunna anskaffa köpare av ett blockerat hus
har i detta sammanhang visat sig kännbar.
Först i slutet av september månad innevarande år lyckades jag äntligen
försälja huset; dock på för mig oförmånliga villkor. Härtill kommer, att
jag under det år, som förflutit efter husets färdigställande, nödgats ådraga
mig för mina villkor högst betydande utgifter för det-sammas
förräntande, uppvärmning, vård och underhåll i övrigt.
Under dessa för mig bekymmersamma förhållanden kan jag ej heller
vidare erhålla något stadigvarande arbete, beroende dels -därå, att jag icke
är organiserad i någon facklig sammanslutning samt dels och framför allt
på grund av den mot mig alltjämt fortgående blockaden. A Efter att under
ett långt och strävsamt liv hitintills ha kunnat av egna krafter skaffa
mig en om ock nödtorftig bärgning måste jag numera anlita vänner och
närstående för att genom deras hjälpsamhet erhålla mat för dagen. Mina
förpliktelser mot det allmänna - i form av skatter och utskylder - vilka
jag hitintills alltid fullgjort, nödgas jag även eftersätta till följd av mitt
utan egen förskyllan iråkade nödtillstånd. Jag ser mig därför inom en
nära framtid såväl hotad av exekutiva åtgärder som ock ställd inför den
dystra nödvändigheten att nödgas ligga det allmänna till last. Murare-"
förbundets blockad fortsätter alltjämt, och något skydd mot verkningarna.
av densamma kan jag ej påräkna.
Det är under trycket av mitt sålunda iråkade nödläge och i känslan av
att icke annorstädes kunna påräkna. någon hjälp, som jag såsom en sista.
utväg hänvänder mig till Eders Majestät personligen med en underdånig
bön att om möjligt genom Eders Majestäts åtgärder erhålla bistånd och
skydd i mina fortsatta ansträngningar att söka redligen försörja mig i
mitt yrke.
Stockholm den 10 november 1932.
Underdånigst:
K. A. Almén.
Rätt avskrivet betyga:
Sven Byström. M, Mo;-sing,
Beträffande Alméns här återgivna skrivelse har Kungl. Maj:t den 24
mars 1933 (diarienr 5595/32) resolverat följande: "Kung1. Maj:t finner
framställningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd" -
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/160
Den här sidan har inte korrekturlästs
136
Motfionefr i Första kammaren, Nr 153.