Bil. 40.
Arbetaren den 21 augusti 1933.
Monopolisternas skadegörelse. I -
En nazistisk stadsfiskal i Karlstad har i en skrivelse till J.O. framfört
krav på lagstiftning mot arbetarorganisationerna och den rätt de hittills
haft att i någon mån inverka på fastställandet av de villkor under vilka
de skola sälja sin arbetskraft.
Detta krav är i och för sig ingenting nytt. Sådan lagstiftning ha
borgarna strävat efter allt sedan arbetarrörelsens första framträdande. Det
märkliga i stadsfiskal Nelsons skrivelse är dock det exempel "på de
ohållbara förhållandena", som skall motivera hans begäran. En ingenjör i
Filipstad har anställt en entreprenörfirma, som för hans räkning skulle
uppföra en villabyggnad och ett garage. Entreprenörerna hade upprättat ar-.
betsavtal med Filipstads Lokala Samorganisation, i vilket de bl. a.
förbundit sig att "organiserade arbetare skola användas" vid deras arbeten.
Sedan arbetet fortgått en tid hade emellertid
Byggnadsträarbetareförbundets avd. 154 i Filipstad krävt att en av dess medlemmar skulle anställas.
Entreprenörerna hade då. svarat att arbetsstyrkan för tillfället var
fulltalig, varför kravet inte kunde tillmötesgås. Följden blev att avdelningen
blockerade byggherren, ing. Hj. Nilsson. Som motiv anfördes det i
blockadmeddelandet, att uppgörelse ej kunnat träffas med ing. Nilsson.
På grund av de reformistiska organisationernas monopolistiska metoder
uppstå alltsom oftast dylika tvister och monopolblockader. Kontroverser
av denna art ha emellertid organisationerna hittills klarat upp själva och
de komma säkerligen också att göra så i fortsättningen, utan någon som
helst inblandning från nazistiska stadsfiskaler och från lagstiftarna.
För övrigt har stadsfiskalen fått fatt om en bakfot, när han vill låta
påskina att denna blockad har till syfte att komma byggherrn till livs. I
stället är det, som Social-Demokraten också i sitt lördagsnummer erkände,
en blockad som utfärdats i "vanlig ordning". Alldeles riktiktigt, det
tillhör den vanliga ordningen att reformisterna utfärda monopolblockader,
som endas.t och allenast ha till syfte att focka och utestänga
syndikalisterna från arbetsplatserna. Så även i Filipstad. Vi syndikalister betacka
oss emellertid för stadsfiskalens omtänksamhet, samtidigt som vi tvingas
konstatera att reformisternas. monopolaktioner ge arbetarrörelsens fiender
vapen i hand. Det är en sak som vederbörande långt före detta borde ha
inse .
Som ett försvar för monopolaktionen i Filipstad anför Social-Demokraf
ten: "Det är ju kutym inom byggnadsfacken över hela landet att icke
godkänna tillfälliga entreprenörer som arbetsgivare och avtalsslutande part,
då de icke kunna anses som självständiga företagare. I alla sådana fall
blir beställaren den verklige företagaren" Hade entreprenörerna intagit
avdelningens medlem i arbetet när krav därpå framställdes, då hade
emellertid ingen blockad utfärdats. Då hade man icke sagt att firman
var tillfällig entreprenör, utan då hade den betraktats som "självständig
företagare". Så förhåller det sig i verkligheten med reformistisk kutym
och reformistiska principer i detta sammanhang.
I fortsättningen heter det i Social-Demokraten: "Man kan ej erkänna
särorganisationer som S.A.C., Arbetets Frihet eller J.R.F. som
avtalsslutande part. Genom avtal har man velat skapa ordning och reda på
ar
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/172
Den här sidan har inte korrekturlästs
148
Motioner i Första kammaren, Nr 153.