Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/172

Den här sidan har inte korrekturlästs
148
Motioner i Första kammaren, Nr 153.


Bil. 40. Arbetaren den 21 augusti 1933. Monopolisternas skadegörelse. I - En nazistisk stadsfiskal i Karlstad har i en skrivelse till J.O. framfört krav på lagstiftning mot arbetarorganisationerna och den rätt de hittills haft att i någon mån inverka på fastställandet av de villkor under vilka de skola sälja sin arbetskraft. Detta krav är i och för sig ingenting nytt. Sådan lagstiftning ha borgarna strävat efter allt sedan arbetarrörelsens första framträdande. Det märkliga i stadsfiskal Nelsons skrivelse är dock det exempel "på de ohållbara förhållandena", som skall motivera hans begäran. En ingenjör i Filipstad har anställt en entreprenörfirma, som för hans räkning skulle uppföra en villabyggnad och ett garage. Entreprenörerna hade upprättat ar-. betsavtal med Filipstads Lokala Samorganisation, i vilket de bl. a. förbundit sig att "organiserade arbetare skola användas" vid deras arbeten. Sedan arbetet fortgått en tid hade emellertid Byggnadsträarbetareförbundets avd. 154 i Filipstad krävt att en av dess medlemmar skulle anställas. Entreprenörerna hade då. svarat att arbetsstyrkan för tillfället var fulltalig, varför kravet inte kunde tillmötesgås. Följden blev att avdelningen blockerade byggherren, ing. Hj. Nilsson. Som motiv anfördes det i blockadmeddelandet, att uppgörelse ej kunnat träffas med ing. Nilsson. På grund av de reformistiska organisationernas monopolistiska metoder uppstå alltsom oftast dylika tvister och monopolblockader. Kontroverser av denna art ha emellertid organisationerna hittills klarat upp själva och de komma säkerligen också att göra så i fortsättningen, utan någon som helst inblandning från nazistiska stadsfiskaler och från lagstiftarna. För övrigt har stadsfiskalen fått fatt om en bakfot, när han vill låta påskina att denna blockad har till syfte att komma byggherrn till livs. I stället är det, som Social-Demokraten också i sitt lördagsnummer erkände, en blockad som utfärdats i "vanlig ordning". Alldeles riktiktigt, det tillhör den vanliga ordningen att reformisterna utfärda monopolblockader, som endas.t och allenast ha till syfte att focka och utestänga syndikalisterna från arbetsplatserna. Så även i Filipstad. Vi syndikalister betacka oss emellertid för stadsfiskalens omtänksamhet, samtidigt som vi tvingas konstatera att reformisternas. monopolaktioner ge arbetarrörelsens fiender vapen i hand. Det är en sak som vederbörande långt före detta borde ha inse . Som ett försvar för monopolaktionen i Filipstad anför Social-Demokraf ten: "Det är ju kutym inom byggnadsfacken över hela landet att icke godkänna tillfälliga entreprenörer som arbetsgivare och avtalsslutande part, då de icke kunna anses som självständiga företagare. I alla sådana fall blir beställaren den verklige företagaren" Hade entreprenörerna intagit avdelningens medlem i arbetet när krav därpå framställdes, då hade emellertid ingen blockad utfärdats. Då hade man icke sagt att firman var tillfällig entreprenör, utan då hade den betraktats som "självständig företagare". Så förhåller det sig i verkligheten med reformistisk kutym och reformistiska principer i detta sammanhang. I fortsättningen heter det i Social-Demokraten: "Man kan ej erkänna särorganisationer som S.A.C., Arbetets Frihet eller J.R.F. som avtalsslutande part. Genom avtal har man velat skapa ordning och reda på ar