Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/204

Den här sidan har inte korrekturlästs
180
Motioner 11 Första kammaren, Nr 153.


den, och efter en å Stockholms grovarbetarfackförenings expedition uppgjord beräkning avgav Olsson den 7 oktober 1932 till Andersson ett skriftligt anbud å arbetet med sprängning, gjutning och terrassmurläggning, slutande på 2,546 kronor 67 öre. Arbetet med plansprängning (varmed förstås bergsprängning under 1 höjdmeter) upptogs i anbudet till 1,400 kronor, motsvarande ett pris av 14 kronor per kvadratmeter (grunden cirka 80, gårdsplanen 20 kvm.) eller ett 1 krona lägre å-pris än det i grovarbetarfackföreningens minimiprislista för motsvarande arbete upptagna. I priset ingick såväl arbetslön som kostnad för ammunition och övrig materiel. Vid anbudets överlämnande tillrådde Olsson Andersson att infordra kostnadsberäkning även från annan fackman men fick till svar, att Andersson över huvud icke reflekterade på att anlita annan att utföra arbetet. Arbetet igångsattes omedelbart och var vid detsamma sysselsatt, förutom Olsson, förenämnda bergsprängaren Carlsson. Samma dag arbetet påbörjades besökte Andersson arbetsplatsen. I ett hörn av grunden hade Andersson på ett område av cirka 1 kvm. bortschaktat därstädes befintlig jord (pinmo) till ett djup av c:a 70 cm. På Olssons fråga förklarade Andersson att större djup inte vore erforderligt, utan att alltså sprängning av berggrunden skulle ske till 70 cm. djup. För arbetets ändamålsenliga utförande ("för att ha sprängplan") skedde emellertid sprängningen ned till cirka 80 cm. djup. - Arbetet med plansprängningen pågick drygt sju veckor. Vid ett tillfälle, då cirka tre fjärdedelar av arbetet utförts, framställde Andersson anmärkning att sprängningen skett till för ringa djup, och att han inte ville godkänna densamma. Olsson svarade härtill att sprängningen skett efter Anderssons egen anvisning, och att det icke kunde komma i fråga, att Olsson utan särskild ersättning skulle utföra en omsprängning av grunden, då redan så stor del av arbetet utförts. Vid slutlikviden för plansprängningen gjorde Andersson sin betalning beroende av att Olsson avsade sig vidare befattning med arbetet och kontraktet sålunda annullerades. Det var alltså icke så, som i stämningsansökningen göres gällande, att initiativet till kontraktets annullering togs av Olsson. Trots fackföreningens erinran, att Olsson icke borde gå med på Anderssons ifrågavarande villkor, ansåg sig Olsson nödsakad att göra detta. Den närmaste orsaken härtill var, att Carlsson, Olssons arbetskamrat, var i trängande behov av pengar för reglerande av en hyresskuld. Olsson hade också fått vidkännas förskottskostnader för ammunition o. d., och var på denna grund själv i behov av pengar. Slutligen medverkade till Olssons accepterande av Anderssons villkor om kontraktets annullerande Anderssons uttalade hot, att Olsson, därest han tre-dskades, icke skulle erhålla något som helst av den resterande likviden för plansprängningen. Dagen efter det att denna likvid utbetalats besökte Olsson Andersson och- erinrade om att i samband med plansprängningen vissa andra Olsson enligt kontraktet åliggande arbeten utförts, för vilka ersättning begärdes. Olsson hade för övrigt re-dan tidigare under de ganska utdragna förhandlingar, som föregingo kontraktets annullering och plansprängålngsarbetets likviderande, gjort Andersson uppmärksam på dessa are en. Ifrågavarande i plansprängingen icke ingående arbeten voro: 1) viss ledningssprängning (för avloppsledning),