den, och efter en å Stockholms grovarbetarfackförenings expedition
uppgjord beräkning avgav Olsson den 7 oktober 1932 till Andersson ett
skriftligt anbud å arbetet med sprängning, gjutning och terrassmurläggning,
slutande på 2,546 kronor 67 öre. Arbetet med plansprängning (varmed
förstås bergsprängning under 1 höjdmeter) upptogs i anbudet till 1,400
kronor, motsvarande ett pris av 14 kronor per kvadratmeter (grunden
cirka 80, gårdsplanen 20 kvm.) eller ett 1 krona lägre å-pris än det i
grovarbetarfackföreningens minimiprislista för motsvarande arbete
upptagna. I priset ingick såväl arbetslön som kostnad för ammunition och
övrig materiel.
Vid anbudets överlämnande tillrådde Olsson Andersson att infordra
kostnadsberäkning även från annan fackman men fick till svar, att
Andersson över huvud icke reflekterade på att anlita annan att utföra
arbetet.
Arbetet igångsattes omedelbart och var vid detsamma sysselsatt,
förutom Olsson, förenämnda bergsprängaren Carlsson. Samma dag arbetet
påbörjades besökte Andersson arbetsplatsen. I ett hörn av grunden
hade Andersson på ett område av cirka 1 kvm. bortschaktat därstädes
befintlig jord (pinmo) till ett djup av c:a 70 cm. På Olssons fråga
förklarade Andersson att större djup inte vore erforderligt, utan att alltså
sprängning av berggrunden skulle ske till 70 cm. djup. För arbetets
ändamålsenliga utförande ("för att ha sprängplan") skedde emellertid
sprängningen ned till cirka 80 cm. djup. -
Arbetet med plansprängningen pågick drygt sju veckor. Vid ett
tillfälle, då cirka tre fjärdedelar av arbetet utförts, framställde Andersson
anmärkning att sprängningen skett till för ringa djup, och att han inte
ville godkänna densamma. Olsson svarade härtill att sprängningen skett
efter Anderssons egen anvisning, och att det icke kunde komma i fråga,
att Olsson utan särskild ersättning skulle utföra en omsprängning av
grunden, då redan så stor del av arbetet utförts.
Vid slutlikviden för plansprängningen gjorde Andersson sin betalning
beroende av att Olsson avsade sig vidare befattning med arbetet och
kontraktet sålunda annullerades. Det var alltså icke så, som i
stämningsansökningen göres gällande, att initiativet till kontraktets annullering
togs av Olsson. Trots fackföreningens erinran, att Olsson icke borde gå
med på Anderssons ifrågavarande villkor, ansåg sig Olsson nödsakad att
göra detta. Den närmaste orsaken härtill var, att Carlsson, Olssons
arbetskamrat, var i trängande behov av pengar för reglerande av en
hyresskuld. Olsson hade också fått vidkännas förskottskostnader för
ammunition o. d., och var på denna grund själv i behov av pengar. Slutligen
medverkade till Olssons accepterande av Anderssons villkor om kontraktets
annullerande Anderssons uttalade hot, att Olsson, därest han tre-dskades,
icke skulle erhålla något som helst av den resterande likviden för
plansprängningen.
Dagen efter det att denna likvid utbetalats besökte Olsson Andersson
och- erinrade om att i samband med plansprängningen vissa andra Olsson
enligt kontraktet åliggande arbeten utförts, för vilka ersättning
begärdes. Olsson hade för övrigt re-dan tidigare under de ganska utdragna
förhandlingar, som föregingo kontraktets annullering och
plansprängålngsarbetets likviderande, gjort Andersson uppmärksam på dessa
are en.
Ifrågavarande i plansprängingen icke ingående arbeten voro:
1) viss ledningssprängning (för avloppsledning),
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/204
Den här sidan har inte korrekturlästs
180
Motioner 11 Första kammaren, Nr 153.