Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/205

Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner i Första kammaren, Nr 153. 181


2) viss jordschaktning (av ovanpå berggrunden liggande jord) vilket arbete icke ingick i Olssons åliggande enligt kontraktet utan enligt särskild muntlig överenskommelse skulle utföras av Andersson själv (An- dersson hade också, såsom ovan antyddes, påbörjat detta arbete). Då sprängningsarbetet icke kunde utföras utan förutgången schaktning, var Olsson nödsakad att ombesörja denna, vilket dock utfördes först sedan Andersson uppmärksammats på saken och accepterat Olssons erbjudande att övertaga arbetet. 3) Sönderslagning av procentsten (sparsten), avsedd för grundgjutningen. Då även gjutningen ingick i kontraktet, ansågs det praktiskt att sönderslagning och uppläggning (runt grunden) av dylik sten skedde i samband med plansprängningen allteftersom denna fortskred, då den bortsprängda stenen ändå måste undanskaffas från grunden. Det för ifrågavarande arbeten debitcrade priset 295 kronor är det pris (räknat i underkant), vilket enligt tidlönsberäkning skall utgå. Vad slutligen beträffar de 70 kronor, vilka utöver det avtalade priset debiterats för plansprängningen, ha dessa givetvis icke, såsom Andersson försåtligt gör gällande, avkrävts honom såsom ett godtyckligt pålägg genom hot om fackföreningsåtgärder. De avse ett i den kontrakterade plansprängningen icke ingående men för formsättning nödvändigt arbete med bortsprängning av en areal av 3 dm, runt (= utanför) grunden. Vid kostnadsberäkningen utgick Olsson, såsom anförts, från Anderssons tidigare markering av grunden, vilken markering emellertid skett utan hänsynstagande till ifrågavarande för formsättningen nödvändiga utrymme. Förevarande arbete utfördes efter mellan Andersson och Olsson särskilt träffad överenskommelse. Svarandeombudet. I målet ha från kärandesidan avhörts åtskilliga vittnen, vilka bestyrkt kärandens egna uppgifter. Sålunda hava bland annat de två personer, vilka närvoro såsom vittnen vid kärandens skriftliga uppgörelse med svaranden, nämligen Gottfrid Karlsson och Edvin Wibeck, inför rådhusrätten omvittnat, att förenämnda sammanträffande den 1 december 1932 haft karaktär av slutuppgörelse mellan parterna, att svaranden därvid icke framställt några krav å ytterligare ersättning samt att svaranden emellertid vid sammanträdet i fråga utan särskild motivering hotat käranden med repressalier från vederbörande fackförening. Ett av vittnena intygade jämväl, att då käranden i hans sällskap besökt fackföreningens expedition, hade ombudsmannen därstädes förklarat, att "det funnes många villabyggare, som få betala vad de själva utför.-=1", och att det ej vore mer än rätt, att käranden finge göra detsamma.