Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/209

Motioner i. Första kammaren, Nr 153. 185

fogden i länet givit mig. Då så emellertid icke blivit fallet, utan jag: tvärtom genom min redobogenhet att underlätta myndigheternas förehavanden till rättsordningens upprätthållande ser mig ställd inför ekonomik ruin och utsatt för personligt lidande och obehag i största utsträckning, synes det mig icke vara obilligt, om jag ödmjukt hemställer om något bidrag av det allmänna, särskilt som i vårt land något skydd av utomstående tredje man vid arbetskonflikter ännu icke blivit anordnad. Även om jag i sammanhang med en ärekränkningsprocess för det tryckta blockadmeddelandet skulle kunna få något ersättningsbelopp utdömt, så lära utsikterna att av vederbörande kunna utfå någonting vara synnerligen små. Med åberopande av det sagda vågar jag sålunda i djupaste underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t av nåd måtte tillerkänna mig ett bidrag till täckande av mina förluster å 6,000 kronor eller, om detta ej kan bifallas, det mindre belopp, som Eders Kungl. Maj:t kan pröva skäligt. Bifogade handlingar åberopas. Kramfors den 1 maj 1932. Underdånigst M. John Eriksson. Rätt avskrivet betyga: Sven Byström. S. Otto. Bil. 52. I motion nr 129 till första kammaren år 1931 av hr Trygger m. fl. om värnande av arbets- och näringsfriheten etc. anfördes en del exempel på övergrepp däribland "Fallet Bergström-Sander". De däri relaterade förföljelserna mot Agda Bergström fortsattes på sätt som framgår av följande referat från rättegång och domslut. Svenska Dagbladet den 11 oktober 1932. o Trakasserierna mot besvärliga vittnet näpsta. Förtroendeman dömd för sina hämndeaktioner. Svea hovrätt har nu avkunnat slut/dom i det uppmärksammade målet angående hämndeaktionen mot ett för hotell- och restaurangpersonalförbundet besvärligt vittne vid arbetsdomstolen. Fröken Bergström hade för två år sedan prickats och uteslutits ur Sveriges hotell- och restaurangpersonals förbund, avd. 48, med anledning av att hon i viss tvist, där fackförbundet var part, utfärdat ett vittnesintyg, vars innehåll icke kunde jävas i arbetsdomstolen, men som av fackförbundsledningen stämplades som osolidarisk handling. Hon hade sedan, för att undslippa föriöljelser och för att få arbeta, begärt avbön och återinträde i fackförbundet. Hon hade också blivit lovad återinträde mot erläggande av böter till fackförbundet och även inbetalt viss del av summan, Bihang till riksdagens protokoll 1934. 3 saml. Nr 153. 13