Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/215

Motioner "i Första kammaren, Nr 154. 5

flikter vid allmännyttiga företag, äro av mer eller mindre radikal natur. I vissa länder har man sålunda inskränkt sig till ett skärpt medlings- och undersökningsförfarande med avseende ä ifrågavarande konflikter. Så är t. ex. fallet i Nederländerna, England - där dock i vissa fall av nödläge utomordentlirga åtgärder kunna vidtagas (se nedan) - och Spanien. I Förenta Staterna, där man eljest alltjämt synes vara motståndare till mera tvingande bestämmelser i fråga om medling och skiljedom i arbetstvister, ställer man sig dock något annorlunda till detta spörsmål, när det gäller s. k. samhällsviktiga arbeten ("public utilitie.s") och särskilt i fråga om järnvägsdriften. Detta framgår av den nyligen (är 1926) antagna lagen om reglering av -arbets- tvister vid järnvägar-na, vari bland annat föreskrives en utomordentlig nämnd, utsedd av presidenten, för biläggande i sista hand av hithörande konflikter. Efter tillsättandet av denna nämnd och intill 30 dagar efter det den avgivit sin rapport till presidenten äga de stridande parterna icke, annat än efter gemensam överenskommelse, vidtaga någon ändring i de förhållanden, som framkallat arbetskonflikten. Därjämte föreskrives i lagen, att resp. parter skola giva varandra minst 30 dagars varsel beträffande avsedd ändring av löner och arbetsvillkor. I de länder, där obligatorisk medling med ty åtföljande förbud mot arbetsinställelse under medlingsproceduren förekommer, synes man i främsta rummet ha tagit .sikte pä tvister av mera allmänfarlig karaktär, även om därunder kunna inbegripas jämväl andra konflikter. Den kanadensiska lagen föreskriver sälunda obligatorisk medling för arbetstvister vid gruvor, kommunikationsverk, belysnings-, vattenlednings- och kraftanläggningar. I Norge däremot har man överlämnat avgörandet om förbudets nödvändighet till medlingsmannen inom gränserna av direktivet "skada för allmänna intressen". Att detta mera elastiska system visat sig praktiskt anses vara den allmänna meningen i Norge även bland parterna. I detta sammanhang mä erinras om de i det föregående omnämnda skiljedomar av icke bindande ("unverbindlich") karaktär, som i en del schweiziska kantoner obligatoriskt kunna fällas vid arbetskonflikter, där allmänhetens intressen särskilt hotas. Det är jämväl särskilt i syfte att förhindra allmänfarliga arbetsinställelser som det obligatoriska skiljedomssystemet kommit till användning i en del länder. Sålunda har i Rumänien obligatorisk skiljedom och följaktligen förbud mot arbetsinställelscr föreskrivits för alla stats- och kommunala företag samt vidarei följande företag, som drivas i det allmännas intresse och vilkas avstannande skulle sätta befolkningens hälsa och existens eller landets sociala och ekonomiska liv på spel, nämligen a) transportverksamhet; b) petroleumverk och kolgruvor; c) gas-, elektricitets-, vatten- och kraftverk; d) kvarnar, bagerier och slakterier; e) sjukhus; f) gatu- och renhållningsväsende samt g) den offentliga sundhetsvården. - Lagstiftningen i Japan, Sydafrika och Colombia bygger likaledes på -principen om tvungen skiljedom och förbud mot arbetsinställelse i samhällsviktiga och allmänna arbeten. Enligt