Iösas i ett sammanhang, han mä äga befogenhet att i vissa medlingsförslag
bestämma, att dessa skola delvis eller helt betraktas som en enhet, oavsett
på vad sätt de i konflikten indragna facken äro organiserade.
Förlikningsmannen kan fordra, att vid avgörandet, om ett sådant medlingsförslag är
godtaget eller förkastat, skall företagas en sammanräkning efter vissa
angivna grunder av omröstningsresultaten för de olika facken. «
Vad nu anförts torde giva vid handen, att man på olika sätt sökt i
lagstiftningsväg finna utvägar för* främjande av arbetsfreden på den
industriella arbetsmarknaden. Ej otänkbart synes vara, att en närmare utredning
av förhållandena på ifrågavarande område i vårt land skulle visa, att även
hos oss vissa värdefulla resultat skulle kunna åvägabringas på liknande vägar.
I allt fall synes samhällets betydande intresse av arbetsfredens
upprätthållande kräva, att man icke försummar att verkställa en förutsättningslös
utredning av hithörande spörsmål.
Av en sådan undersökning skulle kunna ådagaläggas, huru nu avsedda
anordningar verkat i andra länder, -där de under någon tid prövats, samt i
vad mån de kunna anses med någon fördel tillämpliga för svenska
förhållanden. Måhända kan utredningen leda till nya uppslag, avseende såväl
lagstiftnings- som andra åtgärder, av värde för utvecklingen fram mot lugnare
och stabilare förhållanden. - "
Till belysande av de spörsmål, varom det här närmast rör sig, må pekas
på några förhållanden, som synas förtjänta av närmare prövning vid en
utredning av nu ifrågasatt slag.
När parternas representanter möta till förhandling inför offentligt
förlikningsorgan, intaga de i regel icke en jämbördig ställning, i det att
arbetsgivarrepresentanterna i allmänhet äga befogenhet att fatta bindande beslut
vid förhandlingsbordet, medan arbetarrepresentan-terna endast fungera i
egenskap av förhandlingsombud, vilka fatta sina beslut under förutsättning av
slutgiltigt godkännande av desamma genom omröstning bland
organisationens medlemmar. I detta förhållande ligger en betydande svårighet för
offentlig medling i arbetstvister i vårt land. Det måste alltid räknas med
eventualiteten, att ett efter mödosamt medlingsarbete framkommet
förlikningsförslag fälles vid omröstning å arbetarsidan och att fortsatta
förhandlingar därför sedermera komma till stånd, vid vilka krav på bättre
förmåner än de i förslaget intagna komma att resas från arbetarsidan.
Förhandlingstekniskt verkar detta förhållande därhän, att
arbetsgivarrepresentanterna inför eventualiteten av ytterligare krav från motsidan i efterhand
svårligen kunna förmås precisera den yttersta gränsen för sina medgivanden.
Sådana fall hava inträffat, då efter långvariga förhandlingar inför
offentligt förlikningsorgan att medlingsförslag -kommit till stånd, vilket
enhälligt tillstyrkts av såväl arbetsgivare- som arbetaredelegerade i
förvissningen, att detsamma innefattar den under förhandenvarande
omständigheter enda möjlighet till arbetstvistens lösning, som står att åvägabringa. Icke
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/224
Den här sidan har inte korrekturlästs
1.1 Motioner i Första kfmwnaren, Nr 154.