Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/224

Den här sidan har inte korrekturlästs
1.1 Motioner i Första kfmwnaren, Nr 154.


Iösas i ett sammanhang, han mä äga befogenhet att i vissa medlingsförslag bestämma, att dessa skola delvis eller helt betraktas som en enhet, oavsett på vad sätt de i konflikten indragna facken äro organiserade. Förlikningsmannen kan fordra, att vid avgörandet, om ett sådant medlingsförslag är godtaget eller förkastat, skall företagas en sammanräkning efter vissa angivna grunder av omröstningsresultaten för de olika facken. « Vad nu anförts torde giva vid handen, att man på olika sätt sökt i lagstiftningsväg finna utvägar för* främjande av arbetsfreden på den industriella arbetsmarknaden. Ej otänkbart synes vara, att en närmare utredning av förhållandena på ifrågavarande område i vårt land skulle visa, att även hos oss vissa värdefulla resultat skulle kunna åvägabringas på liknande vägar. I allt fall synes samhällets betydande intresse av arbetsfredens upprätthållande kräva, att man icke försummar att verkställa en förutsättningslös utredning av hithörande spörsmål. Av en sådan undersökning skulle kunna ådagaläggas, huru nu avsedda anordningar verkat i andra länder, -där de under någon tid prövats, samt i vad mån de kunna anses med någon fördel tillämpliga för svenska förhållanden. Måhända kan utredningen leda till nya uppslag, avseende såväl lagstiftnings- som andra åtgärder, av värde för utvecklingen fram mot lugnare och stabilare förhållanden. - " Till belysande av de spörsmål, varom det här närmast rör sig, må pekas på några förhållanden, som synas förtjänta av närmare prövning vid en utredning av nu ifrågasatt slag. När parternas representanter möta till förhandling inför offentligt förlikningsorgan, intaga de i regel icke en jämbördig ställning, i det att arbetsgivarrepresentanterna i allmänhet äga befogenhet att fatta bindande beslut vid förhandlingsbordet, medan arbetarrepresentan-terna endast fungera i egenskap av förhandlingsombud, vilka fatta sina beslut under förutsättning av slutgiltigt godkännande av desamma genom omröstning bland organisationens medlemmar. I detta förhållande ligger en betydande svårighet för offentlig medling i arbetstvister i vårt land. Det måste alltid räknas med eventualiteten, att ett efter mödosamt medlingsarbete framkommet förlikningsförslag fälles vid omröstning å arbetarsidan och att fortsatta förhandlingar därför sedermera komma till stånd, vid vilka krav på bättre förmåner än de i förslaget intagna komma att resas från arbetarsidan. Förhandlingstekniskt verkar detta förhållande därhän, att arbetsgivarrepresentanterna inför eventualiteten av ytterligare krav från motsidan i efterhand svårligen kunna förmås precisera den yttersta gränsen för sina medgivanden. Sådana fall hava inträffat, då efter långvariga förhandlingar inför offentligt förlikningsorgan att medlingsförslag -kommit till stånd, vilket enhälligt tillstyrkts av såväl arbetsgivare- som arbetaredelegerade i förvissningen, att detsamma innefattar den under förhandenvarande omständigheter enda möjlighet till arbetstvistens lösning, som står att åvägabringa. Icke