Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/237

Motioner i Första kammaren, Nr 156. 7

tister utgives sedan sommaren 1930 som en maskinskriven och enligt cyklostylemetoden mångfaldigad publikation. Att man på detta sätt lyckats kringgå tryckfrihetsförordningens bestämmelser utlöste stor tillfredsställelse i den kommunistiska pressen. Från samma år existerar också "Rödafrontförbun- det". Det allmänna syftet med hela denna verksamhet framgick med all önskvärd tydlighet av artikeln Krigsvetenskapen och arbetarklassen i Kommunistisk Tidskrifts septembernummer 1931, vilken på sin tid med anledning av den öppna propagandan för våldet som ett ofrånkomligt medel i den politiska striden blev föremål för stor uppmärksamhet. Det är metoder, avtecknande sig mot en dylik dels ideell dels handgripligt påtaglig bakgrund, som även den svenska fackföreningsrörelsen under det sista årtiondet gjort bekantskap med och om vilka jämte deras tillämpare nuvarande statsrådet Gustav Möller skrivit: "Kommunisternas verksamhet är i verkligheten en marodörverksamhet. De ha till politiskt levebröd att förvränga och förvanska både vad socialdemokratin gör och vad den icke gör, vad som säges från socialdemokratiskt håll och vad som föreslås från vårt håll." (Kilbommarna och socialdemokratin, Stockholm 1932.) Om de s. k. .sillénkommunisterna och följderna av deras verksamhet lyder omdömet från socialdemokratiskt håll: "De ha visat sig genom upplösning av fackföreningsrörelsens gamla disciplin på vissa orteri vårt land, de ha visat sig i bemödanden att sätta i gång av de fackliga ledningarna icke auktoriserade vilda strejker", de ha visat sig genom framprovocerandet av upploppsartade D-spektakel i samband med demonstrationer mot s. k. arbetsvilliga, de ha visat sig genom en hittills aldrig skådad hets mot de ansvariga fackliga ledningarna, de ha visat sig genom en rad oordnade demonstrationer av arbetslösa mot kommunala och andra myndigheter. En oredans och upplösningens aktivitet har börjat göra sig gällande . . - Likt asgamen, som lever av åtelen där döden gått fram, profiterar sillénkommunismen på de mer eller mindre hjälplösa offren för den ekonomiska krisen." (Sillénkommu- nistema - arbetarrörelsens förstörare. Tvenne bolsjevikdokument, Stockholm 1932.) Först sökte kommunisterna att inifrån erövra fackföreningsrörelsen men nu vilja de utifrån slå sönder denna organisation. I samma broschyr skrives bl. a.: "Detta är det långa talets korta mening: det väpnade inbördeskriget. Däri utmynnar allt silleneri. Upptågen i Byske, Klemensnås, Sandarne voro sålunda, utom led i strävandena att upplösa fackföreningsdisciplinen, en slags förberedande rev-olutionär gymnastik för den väpnade kampen om makten." Bolsjevikerna "lita till kupptaktiken som något normalt i Sitt arbete. . - Det är . - . ur Sillénsynpunkt ett fel att iakttaga stadgar och förordningar och en dygd att bryta deml De som resonera på detta sätt äro förbrytare mot den svenska arbetarklassens med otrolig möda uppbyggda organisationer . . . Genom att uppjaga en allmän nervositet bland arbetarna kunna de i stunder av upphetsning locka med sig människor, som icke ha ett