§ 10.
Anmälan skall underskrivas av minst två av församlingens anordnare.
§ 11.
Om anmälan skett och inlämnats på sätt i §§ 2-10 föreskrives, lämnar
polisdistriktschefen en förklaring att anmälan är mottagen.
§ 12.
Om i anmälan deklarerats, att omyndiga personer under 17 år skola
deltaga i församlingen, skall detta upptagas i polisens mottagningsförklaring.
Anses deltagande av omyndiga under 17 år kunna vara skadligt för dessas
andliga, fysiska och moraliska fostran, upptagas ej i polisförklaringen att
omyndiga äga deltaga i församlingen.
§ 13.
Polisförklaring lämnas ej, om församlingen anses kunna skada staten, den
offentliga ordningen, medborgarnas moral eller hälsa.
§ 14.
Sedan polisförklaring erhållits ha anordnarna rätt att avhålla församling.
- 15.
Om, sedan polisförklaring lämnats, det uppdagas att den anmälda
församlingen kan skada statens säkerhet, den offentliga ordningen,
medborgarnas moral eller hälsa må polisdistriktschefen förbjuda den anmälda
församlingen fastän polisförklaring redan lämnats. Förbud meddelas senast
20 timmar före församlingens början till anordnarna och till dem hos vilka
församlingen skall äga rum.
1
Allmänt tillstånd till församling.
§ 16.
lnrikesministern har rätt att utfärda allmänt tillstånd till forsamling.
Allmänt tillstånd gives på högst 1 års tid.
§ 17.
Vid utfärdandet av allmänt tillstånd har inrikesministern rätt att infordra
informationer angående planerade församlingar.
A § 18.
Om församling äger rum i kraft av inrikesministerns tillstånd, tillämpas
ej vad som i §§ 2-15 sägs. Dock måste senast 24 timmar före
församlingens början informationer, som i §§ 5-8 säges, infordras till
polisdistriktschefen i det distrikt församlingen skall äga rum.
Inrikesministern kan giva tillstånd till en serie församlingar utan att
ovannämnda informationer till polisdistriktschefen för var och en av dem
behöves, blott polisdistriktschefen en gång för alla underrättas om dem och den
bestämda tid inom vilken de skola äga rum.
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/253
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner i Första kammaren, Nr 156. 23