Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/26

Den här sidan har inte korrekturlästs
2
Motioner i Första kammaren, Nr1ö3-


reservationen, varemot andra kammaren biföll utskottets hemställan med uteslutande av dess motivering. Genom beslut den 22 november 1929 uppdrog Kungl. Maj:t åt professorn vid universitetet i Lund R. Bergendal att inom socialdepartementet biträda med utredning rörande med frågan om tredje mans rätt till neutralitet i arbetskonflikter sammanhängande spörsmål. Vid detta beslut anförde departementschefen, bl. a. under hänvisning till vad under årets riksdag förekommit vid frågans behandling, att den offentliga diskussion, som förekommit i frågan om tredje mans rätt till neutralitet i arbetskonflikter, oftast haft sin utgångspunkt i särskilda fall av övergrepp, mot vilka rättsmedvetandet hos stora befolkningsgrupper reagerat. Härav hade följt, att man för det mesta rört sig med mera allmänt formulerade önskemål och begrepp. Då det gällde att söka bot för antydda missförhållanden, mötte man emellertid svårigheter med hänsyn till ärendets oklara läge. Uppenbarligen vore det därför i första hand angeläget att söka klargöra de avsedda missförhållandenas art och omfattning. Därjämte borde undersökas, i vilken utsträckning redan gällande lagstiftning beredde möjlighet till ingripande, samt anledningen till att sådant ingripande hittills icke i avsevärd utsträckning syntes hava förekommit; Slutligen borde noggrant övervägas, vilka ytterligare lagstiftningsåtgärder, som vore ur lagteknisk sypunkt möjliga, och den sannolika effektiviteten därav. Vid 1931 års riksdag hemställdes dels i motion i första kammaren av herr Petrus Nilsson m. fl. (nr 131) och dels i en likalydande motion i andra kammaren av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl. (nr 193) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maja, anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning rörande lagstiftningsåtgärder för att bereda rätt till skadestånd för den, som helt och hållet stode utanför arbetskonflikt men likväl oförskyllt tillfogades skada genom blockad, bojkott eller andra stridsåtgärder, som riktades mot honom, samt snarast möjligt för riksdagen framlägga förslag iärendet. Vid samma riksdag hemställdes ytterligare dels i motion i första kammarer av herr Trygger m. fl. (nr 129) och dels i en likalydande motioni andra kammaren av herr Lindman m. fl. (nr 187), att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville ofördröjligen föranstalta därom, att den pågående utredningen om åtgärder tillskydd för tredje mans neutralitet i arbetskonflikter utvidgas till att avse åtgärder över huvud till värnande av arbets- och näringsfriheten såväl som enskild självbestämningsrätt i övrigt mot övergrepp från de i näringslivet verksamma organisationernas sida, samt att förslag i ärendet förelades senast 1932 års riksdag. I motiveringen till motionerna framhölls, att även om en effektiv lagstiftning för skyddande av tredje mans rätt till neutraliteti arbetskonflikter åvägabragtes och neutralitetsrätten däri bestämdes så vidsträckt, att såsom neutral betraktades var och en som icke i