Nr 159.
Av herr Andersson, Elof, m. fl., om införanole av strafipáföljd för .spri-
dande av kännedom om .s-t1*a-Ü"ad persons sonade brott.
Enfallvarlig ehuru icke åsyftad konsekvens av frihetsstraffet är den
straffades svårigheter att åter inlemmas i samhället. Den allmänna opinionens sätt
att reagera gentemotjden frigivne innebär nämligen ofta ettšhartênär
oöverstigligt hinder för honom att resa sig och vinna en hederlig försörjning. På
olika sätt har samhället sökt röja dessa svårigheter ur vägen, men dess
åtgärder i denna riktning motverkas av att kännedomen om en persons brott
ostraffat kan spridas även sedan han under en lång följd aviår fört en
rättskaffens vandel. Att spridande av sådan kännedom opåtalt får försiggå synes
inkonsekvent, då icke ens brottet självt kan bestraffas, sedan viss tid
förflutit från dess begående. T. o. m. verkställigheten av laga kraftvunnen
dom förfaller, om den icke kunnat ske inom viss tidrymd. På likartat sätt
ha bestämmelserna om skärpt straff vid återfall ivissa brott utformats såsom
framgår av strafflagen -1: 14, där det heter: "Ej heller må, ändå att straffet
för det förra brottet var till fullo verkställt, till särskilt straff för återfall
dömas, där den straffade, sedan verkställigheten avslutades och innan det
nya brottet förövades, under en tid av 10 år varken begått gärning, som i
förhållande till det förra:-brottet utgör återfall, eller för sådan gärning
undergått bestraffning. " Ha alltså 10 år förflutit, skall det gamla brottet icke längre
läggas personen i fråga till last.
En nyligen inträffad händelse aktualiserar behovet av att samhället
strängare hävdar sin principiella ställning till den frigivne sådan den framgår av
bl. a. nyssnämnda lagrum. -
En person har i sin ungdom gjort sig skyldig till brottslig handling, för
vilken han i vederbörlig ordning straffats. Under en period av 15 år
dokumenterar han därefter sin vilja och förmåga att bli en samhällsnyttig
medborgare. Trots de svårigheter, som möta, lyckas han skapa sig en position.
Befolkningen på den ort, där han är bosatt och som dagligen har hans
livsföring för ögonen, skänker honom så småningom sitt förtroende i sådan
utsträckning, att han väljes till kommunal förtroendeman och bl. a. tjänstgör
som ordförande och kassör i fattigvårdsstyrelsen och i skolstyrelsen. Som
kommunal förtroendeman ingriper han mot tvenne tjänstemän inom
kommunen. Med utgångspunkt från detta ingripande utvecklar sig en
presspolemik, där gentemot nämnde förtroendeman de förseelser, han i sin
ungdom begått och vilka sonats genom frihetsstraff. anföras. Att sådant/för
farande strider mot det allmänna rättsmedvetandet torde vara uppenbart.
men vill man undersöka huruvida tillvägagångssättet är straffbelagt i svensk
lag, torde en sådan undersökning ge vid handen, att så icke är fallet. n
Enligt strafflagen kap. 16: 7 är det icke straffbart att offentligen ut-sprida
il lsahom, au moozogono protokoll 1.034. so ..«.-omz. No- 15.9-iso.
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/263
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner 1 Första kammaren, Nr 15.9. 1