utstationeringslistorna 1933, alltså 11 år efter stuteriets tillkomst, skulle
emellertid sammanlagt endast 13 beskällare, födda vid stuteriet, tjänstgöra
vid statens hingstdepåer. Detta klena resultat giver uppenbarligen vid
handen, att felet icke enbart ligger hos stuteriets ledning utan djupare, i själva
systemet. Att stuteriet, såsom redan vid dess inrättande från flera -håll
befarades, haft ogynnsamma verkningar för uppfödarna av varmblodiga
hästar, har däremot under årens lopp alltmera framträtt. Enligt all
erfarenhet är utsikten att försälja handjur till avel -d-en bästa sporren för
djuruppfödare. Denna förfmån har givetvis genom stuteriets verksamhet blivit
i viss mån berövad de varmblodiga hästuppfödarna. Att staten med stora
kostnader uppföder -och bringar i marknaden ett avsevärt antal
varmblodiga hästar, måste även för de enskilda uppfödar-na kännas såsom en
besvärande konkurrens, då efterfrågan icke motsvarar tillgången. Detta är så
mycket betänkligare, som den av enskilda -drivna varmblodiga hästaveln
numera så gott som helt ligger i händerna på mindre lantbrukare, som
äro i största behov av allt möjligt stöd med avseende- å avsättningen av
sina produkter.
Bättre och ändamålsenligare vore utan tvivel om staten resolut slopade
stuteriet och lade st-ohållningen helt i de enskilda uppfödarnas händer. I
stället kunde ett betydligt "större antal lovande hingstföl årligen uppköpas,
vilka med utnyttjande av Flyinges utmärkta och av stuteriöverstyrelsen
vid stuteriets inrättande vitsordade- förutsättningar, där skulle uppfödas.
För en dylik kombinerad hingstuppfödningsanstalt och hingstdepå äro
nuvarande byggnader å Flyinge fullt tillräckliga, till följd varav en dylik
omläggning icke skulle föranleda någon ytterligare kapitalinvestering
från statens sida.
Genom försäljning av stuteriets ston till uppfödare inom landet skulle
i stället en del nedlagt kapital återvinnas. De årliga driftskostnaderna å
Flyinge kun-de säkerligen även härigen-om nedbringas.
Under åberopande härav får jag vör-dsamt hemställa,
att riksdagen måtte besluta hos Kungl. Maj:t anhålla,
dels att nuvarande halvblodsstuteri å Flyinge måtte -snarast
nedläggas och därvarande ston försäljas till uppfödare inom
landet,
dels ock att statens inköp av inom landet födda
hingstföl av varrmblodigt slag måtte ökas i sådan utsträckning,
att rikligt urvalsmaterial för -depåernas behov erhålles.
Stockholm den 23 januari 1934.
Axel Löfvander.
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/288
Den här sidan har inte korrekturlästs
4
Motioner 11 Första kammaren, Nr 168.