Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/288

Den här sidan har inte korrekturlästs
4
Motioner 11 Första kammaren, Nr 168.


utstationeringslistorna 1933, alltså 11 år efter stuteriets tillkomst, skulle emellertid sammanlagt endast 13 beskällare, födda vid stuteriet, tjänstgöra vid statens hingstdepåer. Detta klena resultat giver uppenbarligen vid handen, att felet icke enbart ligger hos stuteriets ledning utan djupare, i själva systemet. Att stuteriet, såsom redan vid dess inrättande från flera -håll befarades, haft ogynnsamma verkningar för uppfödarna av varmblodiga hästar, har däremot under årens lopp alltmera framträtt. Enligt all erfarenhet är utsikten att försälja handjur till avel -d-en bästa sporren för djuruppfödare. Denna förfmån har givetvis genom stuteriets verksamhet blivit i viss mån berövad de varmblodiga hästuppfödarna. Att staten med stora kostnader uppföder -och bringar i marknaden ett avsevärt antal varmblodiga hästar, måste även för de enskilda uppfödar-na kännas såsom en besvärande konkurrens, då efterfrågan icke motsvarar tillgången. Detta är så mycket betänkligare, som den av enskilda -drivna varmblodiga hästaveln numera så gott som helt ligger i händerna på mindre lantbrukare, som äro i största behov av allt möjligt stöd med avseende- å avsättningen av sina produkter. Bättre och ändamålsenligare vore utan tvivel om staten resolut slopade stuteriet och lade st-ohållningen helt i de enskilda uppfödarnas händer. I stället kunde ett betydligt "större antal lovande hingstföl årligen uppköpas, vilka med utnyttjande av Flyinges utmärkta och av stuteriöverstyrelsen vid stuteriets inrättande vitsordade- förutsättningar, där skulle uppfödas. För en dylik kombinerad hingstuppfödningsanstalt och hingstdepå äro nuvarande byggnader å Flyinge fullt tillräckliga, till följd varav en dylik omläggning icke skulle föranleda någon ytterligare kapitalinvestering från statens sida. Genom försäljning av stuteriets ston till uppfödare inom landet skulle i stället en del nedlagt kapital återvinnas. De årliga driftskostnaderna å Flyinge kun-de säkerligen även härigen-om nedbringas. Under åberopande härav får jag vör-dsamt hemställa, att riksdagen måtte besluta hos Kungl. Maj:t anhålla, dels att nuvarande halvblodsstuteri å Flyinge måtte -snarast nedläggas och därvarande ston försäljas till uppfödare inom landet, dels ock att statens inköp av inom landet födda hingstföl av varrmblodigt slag måtte ökas i sådan utsträckning, att rikligt urvalsmaterial för -depåernas behov erhålles. Stockholm den 23 januari 1934. Axel Löfvander.