Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/29

Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner i Första kammaren, Nr 153. 5


140), att utkastet, med hänsyn till ämnets i vårt land obearbetade beskaifenhet, med nödvändighet måst bliva av mycket preliminär natur. Utkastet till "lag med vissa bestämmelser mot ekonomiska stridsåtgärder" avser att förbjuda vissa mot tredje man riktade stridsåtgärder i anledning av ekonomiska tvister. Utkastets 1 § giver legala definitioner dels å begreppet "stridsåtgärd", varmed i utkastet avses "blockad, bojkott, arbetsinställelse (lockout eller strejk), uppsägning av avtal eller annat avbrytande av ekonomisk förbindelse" och dels å begreppet "stridsåtgärd mot tredje man". Den sakkunnige skiljer härvid på tre huvudkategorier av stridsåtgärder, nämligen: 1) de som vidtagas "i anledning av pågående arbetstvist eller annan ekonomisk tvist mot någon, som ej är part i tvisten, såvitt stridsåtgärden är av annan art än uppsägning av kollektivtal, arbetsinställelse eller arbetsblockad, som verkställes i samband med arbetsinställelse"; 2) de som vidtagas "efter upphörande av arbetstvist eller annan ekonomisk tvist i syfte att öva vedergällning mot någon, som varit part i tvisten eller som eljest därunder vidtagit stridsåtgärd eller underlåtit att efterkomma uppmaning därom"; 3) de som vidtagas "för att förmå den därmed angripne eller annan att inträda eller kvarstå i eller ock att utträda ur förening av arbetsgivare eller fackförening eller annan dylik sammanslutning eller att ansluta sig till överenskommelse om gemensamt uppträdande vid ingående av avtal". Slutligen göres i 1 §av utkastet i anslutning till neutralitetsbegreppet det tillägget i ovan refererade definitioner, att "strids- åtgärd mot tredje man icke skall anses föreligga, då stridsåtgärdi anledning av pågående tvist riktas mot någon, som genom övertagande av egendom eller rörelse bisprungit eller ock efter antagande av arbete eller efter förändring av sin näringsverksamhet understödjer part eller annan, vilken ej själv är föremålför stridsåtgärd mot tredje man". Vidare tilllägges: "Ej heller skall till sådan stridsåtgärd hänföras uppsägning av avtal, vartill någon äger rätt på grund av att avtalet brutits". u Genom de nu citerade bestämmelserna har professor Bergendal angivit dels själva omfattningen av en blivande lagstiftning och dels innebörden i de förfaranden en dylik lagstiftning borde förbjuda. I sin allmänna motivering utför den sakkunnige (sid. 141 f. f.) den tankegång som härutinnan ligger till grund för utkastet. Han framhåller därvid, att skillnaden mellan angrepp mot part och mot tredje man icke nödvändigt måste göras till ledande norm för gränsdragningen mellan tillåtna och förbjudna stridsåtgärder, ehuru likvisst den angripnes egenskap av tredje man torde vara ett kännetecken på otillbörliga blockader av mera allmängiltig betydelse. Med utgångspunkt från den tanken att vissa stridsåtgärder få anses som normala och tillåtna ickonomiska intressekonflikter, om avtalsfrihetens princip antages, redogör den sakkunnige för de mer eller mindre otillbörliga utvidgningar -av dessa stridsåtgärder, vilka komma i fråga. Bortsett från de s. k. sympatiaktioner, som i gällande lag om kollektiv