avtal (4 §) äro tillåtna, anser den sakkunnige att en utvidgning till tredje
man regelmässigt bör anses otillbörlig, och att därför tillutgångspunkt för en
lagstiftning i ämnet bör tagas behovet av skydd för utomstående (tredje man)-
Vid en dylik lagstiftning - framhåller professor Bergendal vidare -
är det icke möjligt att begränsa sig till en reglering av åtgärder i
samband med arbetskonflikter. Den sakkunnige belyser här liksom i den
allmänna redogörelsen för- de ekonomiska stridsåtgärderna (jfr sid. 56 f. f.)
det sakförhällandet, att bojkott och liknande kampmedel äro juridiskt sett
likartade, vare sig de äro knutna till arbetsstrider eller till andra
ekonomiska intressekonflikter. Utkastet till lagtext jämställer därför i fråga
om stridsåtgärder "arbetstvist" med "annan ekonomisk tvist". (1 § 2 St.
under 1) och 2)). "
Den sakkunnige motiverar vidare, att lagstiftningen ej kan begränsas
till stridsåtgärder iianledning av aktuella intressekonflikter. Särskilt
uppmärksammas därvid stridsåtgärder i anledning av redan avslutade
arbetskonflikter, vilka åtgärder ofta taga formen av hämndeakter utan
direkt ekonomiskt syfte, samt angrepp med tanke på framtida
arbetstvister, särskilt i syfte att utöva organisationstvång. Utkastet beaktar också
stridsåtgärder i de nu nämnda situationerna (1 § 2 st. under 2) och 3)).
Ehuru utgångspunkten för lagstiftningen enligt den sakkunniges
utredning bör vara skyddet för tredje man, synes det den sakkunnige angeläget,
att de viktiga problemen om skydd för part i vissa situationer, där
gällande lag visat sig otillräcklig, beaktas även i förevarande sammanhang.
Av skäl, som närmare utvecklas, anser den sakkunnige lämpligt, att
skyddet för tredje man mot angrepp i anledning av en redan upphörd
konflikt utsträckes jämväl till dem, som under konflikten intagit
partsställning. Utkastet har också avfattats i överensstämmelse med denna
synpunkt (1 § 2 st. under 2)).
För gränsdragningen mellan tillåtna och otillåtna stridsåtgärder synes
det den sakkunnige ytterligare nödvändigt att fixera i vad mån skydd
enligt de anförda reglerna bör vägras tredje man, som är eller varit
oneutral i förhållande till intressekonflikten. Han utvecklar därvid
närmare, hurusom ett oneutralt partitagande icke bör anses föreligga vid
fortsättning av en ekonomisk verksamhet efter de linjer, som före konflikten
följts vid dess utövning, även om denna fortsättning medför ingåendet
av nya avtal inom ramen för den ena kontrahentens föregående
verksamhet. Under hänvisning till rådande värdering inom de samhällslager,
vilka beröras av arbetskonflikter, anser dock den sakkunnige, att nämnda
regel måste lida undantag i de fall att en strejk eller lockout förenats
med blockad av arbetsplatsen respektive utestängning från anställning
vid andra arbetsplatser. I dessa fall bör antagande av arbete såsom
strejkbrytare respektive anställande av strejkande eller lockoutade arbetare
enligt den sakkunniges mening städse anses såsom oneutralt
handlingssätt i konflikten. Det framhålles likväl, att dylik oneutral tredje man
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/30
Den här sidan har inte korrekturlästs
6
Motioner vf Första kammaren, Nr 153