Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/30

Den här sidan har inte korrekturlästs
6
Motioner vf Första kammaren, Nr 153


avtal (4 §) äro tillåtna, anser den sakkunnige att en utvidgning till tredje man regelmässigt bör anses otillbörlig, och att därför tillutgångspunkt för en lagstiftning i ämnet bör tagas behovet av skydd för utomstående (tredje man)- Vid en dylik lagstiftning - framhåller professor Bergendal vidare - är det icke möjligt att begränsa sig till en reglering av åtgärder i samband med arbetskonflikter. Den sakkunnige belyser här liksom i den allmänna redogörelsen för- de ekonomiska stridsåtgärderna (jfr sid. 56 f. f.) det sakförhällandet, att bojkott och liknande kampmedel äro juridiskt sett likartade, vare sig de äro knutna till arbetsstrider eller till andra ekonomiska intressekonflikter. Utkastet till lagtext jämställer därför i fråga om stridsåtgärder "arbetstvist" med "annan ekonomisk tvist". (1 § 2 St. under 1) och 2)). " Den sakkunnige motiverar vidare, att lagstiftningen ej kan begränsas till stridsåtgärder iianledning av aktuella intressekonflikter. Särskilt uppmärksammas därvid stridsåtgärder i anledning av redan avslutade arbetskonflikter, vilka åtgärder ofta taga formen av hämndeakter utan direkt ekonomiskt syfte, samt angrepp med tanke på framtida arbetstvister, särskilt i syfte att utöva organisationstvång. Utkastet beaktar också stridsåtgärder i de nu nämnda situationerna (1 § 2 st. under 2) och 3)). Ehuru utgångspunkten för lagstiftningen enligt den sakkunniges utredning bör vara skyddet för tredje man, synes det den sakkunnige angeläget, att de viktiga problemen om skydd för part i vissa situationer, där gällande lag visat sig otillräcklig, beaktas även i förevarande sammanhang. Av skäl, som närmare utvecklas, anser den sakkunnige lämpligt, att skyddet för tredje man mot angrepp i anledning av en redan upphörd konflikt utsträckes jämväl till dem, som under konflikten intagit partsställning. Utkastet har också avfattats i överensstämmelse med denna synpunkt (1 § 2 st. under 2)). För gränsdragningen mellan tillåtna och otillåtna stridsåtgärder synes det den sakkunnige ytterligare nödvändigt att fixera i vad mån skydd enligt de anförda reglerna bör vägras tredje man, som är eller varit oneutral i förhållande till intressekonflikten. Han utvecklar därvid närmare, hurusom ett oneutralt partitagande icke bör anses föreligga vid fortsättning av en ekonomisk verksamhet efter de linjer, som före konflikten följts vid dess utövning, även om denna fortsättning medför ingåendet av nya avtal inom ramen för den ena kontrahentens föregående verksamhet. Under hänvisning till rådande värdering inom de samhällslager, vilka beröras av arbetskonflikter, anser dock den sakkunnige, att nämnda regel måste lida undantag i de fall att en strejk eller lockout förenats med blockad av arbetsplatsen respektive utestängning från anställning vid andra arbetsplatser. I dessa fall bör antagande av arbete såsom strejkbrytare respektive anställande av strejkande eller lockoutade arbetare enligt den sakkunniges mening städse anses såsom oneutralt handlingssätt i konflikten. Det framhålles likväl, att dylik oneutral tredje man