cza 80 % av sitt saltsillbehov i lsland, men att våra egna sillfiskare ha stora
svårigheter att vinna avsättning för sin fångster.
En särskilt allvarlig historia är, att de utländska fiskarena oftast ha
avsevärt mycket lägre produktionskostnader än de svenska, beroende på ännu
torftigare levnadsstandard, billigare valuta etc. Men den svenska f.iskaren
åtnjuter intet som helst skydd häremot:
Våra fiskare ha rätt att begära en importreglering, så att förhållandet
mellan import och export utjämnas. En sådan avvägning skulle med säkerhet
i hög grad vidga fiskarenas avsättningsmöjligheter.
Så ha vi prisfrägan. Denna torde ej heller kunna ordnas
tillfredsställande utan statliga ingripanden. På grund av svårigheten för att inte säga
omöjligheten av att skapa de hundraprocentiga fiskareorganisationer, som
skulle möjliggöra fiskarenas kontroll över marknaden, har det nu blivit så,
att det överlämnas åt den enskilde affärsmannen att fritt handskas med
fiskarenas fångster så som bäst överensstämmer med förvärvsbegäret. Vad
fiskaren och hans familj få leva av på sitt arbete, det spelar under sådana
förhållanden en underordnad roll. Det vore i hög grad önskvärt att
fiskhandeln så organ.i.serades, att även fiskarens prisfråga bleve beaktad. Bäst
torde det-ta lösas därigenom att fiskhandeln överlämnas till vissa av staten
auktoriserade försäljare samt att vissa minimipriser stipuleras på de
vanligast förekommande fiskslagen. En regleringsfond, till vilken staten
tillskjuter ett grundbelopp men som "sedan upprätthålles dels genom viss
im"portavgift å till riket införd fisk, och dels genom en mindre
utjämningsavgift uttagen å fångster som kunna säljas till minst det gällande
minimipriset, borde upprätta.s i syfte att kunna giva fiskaren någon ersättning för
fångster, som ej kunna vinna avsättning till konsumtion. Denna fond borde
också lämpligen förstärkas med de medel, som inflyta från den för nöjesbåtar
erlagda bensinskatten.
En annan utväg att hjälpa fiskarebefolkningen i dess svåra betryck är att
- i likhet med vad som -skett för jordbruket och hantverket - upplägga en
statlig fond för stödlån åt de mest nödställda.
I samband med dessa hjälpåtgärder borde det av stora grupper av
fiskarebefolkningen sedan långt tillbaka framförda kravet om lagstadgad
söndagsvila upptagas till prövning.
En av orsakerna till att fiskets frågor icke blivit tillräckligt
uppmärksammade och omhändertagna torde vara, att fiskerinäringen saknar ett centralt
organ, som kunde bevaka dess intressen. ,
Det borde därför övervägas huruvida icke staten borde upprätta en
fiskeristyrelse eller ett fiskeriråd - så som man exempelvis har i Danmark -
med uppgift att övervaka produktions- och avsättningsförhållandena m. m.
Fiskerinäringen är väl värd att bevaras. Det är en god och samhällsnyttig
näring, som hjälper till att ge oss livets nödtorft. Den kan ge arbete åt
många armar och fostra ett friskt och härdigt släkte. Vårt land behöver
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/304
Den här sidan har inte korrekturlästs
2
Motioner i Första kammaren, Nr 174.