Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/304

Den här sidan har inte korrekturlästs
2
Motioner i Första kammaren, Nr 174.


cza 80 % av sitt saltsillbehov i lsland, men att våra egna sillfiskare ha stora svårigheter att vinna avsättning för sin fångster. En särskilt allvarlig historia är, att de utländska fiskarena oftast ha avsevärt mycket lägre produktionskostnader än de svenska, beroende på ännu torftigare levnadsstandard, billigare valuta etc. Men den svenska f.iskaren åtnjuter intet som helst skydd häremot: Våra fiskare ha rätt att begära en importreglering, så att förhållandet mellan import och export utjämnas. En sådan avvägning skulle med säkerhet i hög grad vidga fiskarenas avsättningsmöjligheter. Så ha vi prisfrägan. Denna torde ej heller kunna ordnas tillfredsställande utan statliga ingripanden. På grund av svårigheten för att inte säga omöjligheten av att skapa de hundraprocentiga fiskareorganisationer, som skulle möjliggöra fiskarenas kontroll över marknaden, har det nu blivit så, att det överlämnas åt den enskilde affärsmannen att fritt handskas med fiskarenas fångster så som bäst överensstämmer med förvärvsbegäret. Vad fiskaren och hans familj få leva av på sitt arbete, det spelar under sådana förhållanden en underordnad roll. Det vore i hög grad önskvärt att fiskhandeln så organ.i.serades, att även fiskarens prisfråga bleve beaktad. Bäst torde det-ta lösas därigenom att fiskhandeln överlämnas till vissa av staten auktoriserade försäljare samt att vissa minimipriser stipuleras på de vanligast förekommande fiskslagen. En regleringsfond, till vilken staten tillskjuter ett grundbelopp men som "sedan upprätthålles dels genom viss im"portavgift å till riket införd fisk, och dels genom en mindre utjämningsavgift uttagen å fångster som kunna säljas till minst det gällande minimipriset, borde upprätta.s i syfte att kunna giva fiskaren någon ersättning för fångster, som ej kunna vinna avsättning till konsumtion. Denna fond borde också lämpligen förstärkas med de medel, som inflyta från den för nöjesbåtar erlagda bensinskatten. En annan utväg att hjälpa fiskarebefolkningen i dess svåra betryck är att - i likhet med vad som -skett för jordbruket och hantverket - upplägga en statlig fond för stödlån åt de mest nödställda. I samband med dessa hjälpåtgärder borde det av stora grupper av fiskarebefolkningen sedan långt tillbaka framförda kravet om lagstadgad söndagsvila upptagas till prövning. En av orsakerna till att fiskets frågor icke blivit tillräckligt uppmärksammade och omhändertagna torde vara, att fiskerinäringen saknar ett centralt organ, som kunde bevaka dess intressen. , Det borde därför övervägas huruvida icke staten borde upprätta en fiskeristyrelse eller ett fiskeriråd - så som man exempelvis har i Danmark - med uppgift att övervaka produktions- och avsättningsförhållandena m. m. Fiskerinäringen är väl värd att bevaras. Det är en god och samhällsnyttig näring, som hjälper till att ge oss livets nödtorft. Den kan ge arbete åt många armar och fostra ett friskt och härdigt släkte. Vårt land behöver