Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/31

Motioner 12 Första kammaren, Nr 153. 7

likaväl som part bör åtnjuta skydd för stridsåtgärder sedan primärkonflikten blivit bilagd, och härmed förbjudas bl. a. de s. k. prickningarna av förutvarande arbetsvilliga. Den sakkunnige betonar i detta sammanhang, att "prickningarnas bojkottverkan alltför -ofta är måttlös, såväl till intensitet som varaktighet, och kan för den därav drabbade helt omöjliggöra ett ordnat förvärvsarbete". Neutralitetsbegreppet har i utkastet bestämts ianslutning till de nu refererade övervägandena (1§ 3 st.). I sin utredning om de ekonomiska stridsåtgärdernas förekomst (sid. 56 f. f.) påvisar professor Bergendal mångfalden av handlingsformerna i berörda avseende. Han betonar vidare (å sid. 161 f. f.), att för begreppet stridsåtgärd (blockad, bojkott o. d.) ej är nödvändigt att en samverkan mellan flera personer föreligger till kränkning av tredje mans intressen. Ehuru det är både vanligt och ofta ekonomiskt sett nödvändigt, att stridsåtgärder verkställas genom massaktioner, finnes enligt den sakkunnige ingen anledning att begränsa den blivande lagstiftningen till dylika handlingsformer eller ens att göra en avgörande åtskillnad, allteftersom ett stridsmedel användes av en person ensam eller i samverkan med andra. Däremot gör den sakkunnige gällande, att ej varje deltagare i förbjuden stridsåtgärd ovillkorligen bör drabbas av lagens påföljder vid rättsstridig handling. Den handlingsfrihet, som bör skyddas för tredje mans del, bör sålunda skyddas även när det gäller en rent passiv deltagares i bojkott "frihet till underlåtenhet" att ingå ekonomiska förbindelser med den bojkottade. Man måste därför enligt den sakkunniges mening för rättsstridighet hos den enskildes handling kräva något mera, än att denne anslutit sig till en av andra organiserad stridsåtgärd, och här torde komma i fråga mera aktiva förfaranden såsom hot om stridsåtgärd eller försök att förmå annan till deltagande däri. Med hänsyn till de synpunkter den sakkunnige utvecklar om de olika handlingsformernas farlighet för det sociala livet, föreslår han i utkastet rättsliga påföljder för "den som muntligen eller skriftligen eller på annat sätt uppmanar eller eljest uppsåtligen söker förmå annan att anordna, vidtaga, deltaga i eller vidmakthålla stridsåtgärd mot tredje man" (2 § 1 st.); detsamma gäller ock den, som "muntligen eller skriftligen eller på annat sätt uppsåtligen framställer hot om att anordna, vidtaga eller vidmakthålla stridsåtgärd mot tredje man" (2 § 2 st.). K Vad därefter angår de påföljder, som böra stadgas för de nämnda rättsstridiga handlingarna, diskuterar professor Bergendal lämpligheten av straff såsom sanktion utöver skadeståndsskyldighet. Resultatet av hans överväganden angives vara den övertygelsen, att det är nödvändigt att i vissa fall kriminalisera de otillåtna stridsåtgärderna i en kommande lagstiftning. Det huvudsakliga skälet är för den sakkunnige härvid det förhållandet, att enbart skadeståndsskyldighet icke kan antagas giva tillräcklig garanti för de föreslagna lagbudens efterlevnad. Det framhàlles