Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/341

Motioner i Första kammaren, Nr 183. 17

det angeläget, att möjlighet beredes Kungl. Maj:t att inom en betydligt bredare marginal än nu kunna bestämma slaktdjursavgifternas storlek. I samband härmed torde nyss nämnda förordning även böra omarbetas i fråga om relationen mellan avgifterna av olika djurslag. Att t. ex. pålägga en avgift av en krona per spädkalv mot tre kronor per storboskap står i synnerligen dålig proportion till den prisförbättring, som i fråga om dessa olika slags djur kan förväntas eller åstadkommas. Sålunda bör det allvarligt övervägas, huruvida icke avgiften å spädkalv helt bör utgå, medan möjlighet att höja avgiften för storboskap bör beredas. Även torde böra upptagas till prövning, huruvida icke avgifterna bättre böra avpassas efter den prisförbättring de kunna beräknas medföra inom olika landsdelar; varvid särskilt lindring eller befrielse för de norrländska produkterna bör övervägas. Slutligen må anföras, att de grunder för slaktdjursavgifternas upptagande, som återfinnas i § 1 av ovan berörda förordning, icke kunna anses tillfredsställande. Enligt dessa blir endast kött, underkastat viss besiktning, avgiftspliktigt, medan den principiella förutsättningen för avgiftsplikt givetvis bör vara att köttet saluföres. Den misstämning som på sina håll tagit sig uttryck gentemot slaktdjursavgifternas erläggande grundar sig också på dels vad ovan anförts beträffande avgiftsrelationen olika djurslag emellan, dels och framför allt på det sist påpekade förhållandet, att endast viss kategori kött avgiftsbelägges medan annat, som saluföres jämsides därmed, är avgiftsfritt. Vid genomförande av ändringar i "Förordningen angående slaktdjursavgift", påqnu angivet sätt torde emellertid statens slaktdjursfond kunna få ökad betydelse för prisförbättring och stabilisering på kött- och fläskmarknadens område. Det synes då lämpligt, att denna förordning förlänas längre giltighetstid, än som i riksdagens beslut av år 1933 innefattas. - De penningmedel, som slaktdjursorganisationen sålunda skulle erhålla genom en erforderlig höjning av slaktavgifterna, äro dock långt ifrån tillräckliga för att denna organisation skall kunna verksamt ingripa för prisbildningens stödjande. Såsom i annat sammanhang påpekats borde rättvisligen slaktdjursorganisationen erhålla större delen av de medel, som inflyta i form av importavgifter å havre, majs och andra därmed jämförliga fodermedel. Med hänsyn till de uppkomna svårigheterna på brödsädesmarknaden nödgas vi dock för den närmaste tiden begränsa slaktdjursorganisationens andel till 20 procent av ifrågavarande medel. Vi vilja emellertid ännu en gång betona, att införselavgifterna å fodersäd, sedan överskottet av brödsäd blivit reglerat, isin helhet bör användas till främjande av avsättningen av slaktdjur, fläsk och ägg. Slaktdjursorganisationen skulle enligt ovanstående -förslag redan nu erhålla ett välbehövligt tillskott i sina inkomster för den i nuvarande läge synnerligen angelägna uppgiften, att lätta det hårda trycket på slaktdjurmarknaden. Bihang till riksdagens protokoll 1934. 3 saml. Nr 183-190. 2