Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/345

Motioner 11 Första kammaren, Nr 183. 21

försedda med tillräckligt kapital för att ordna sådan konservering, lagring eller tillverkning. Hithörande förhållanden synes oss jämförliga med vad som gäller i fråga om åtgärder för att hindra spannmålens saluförande i alltför stora mängder under en sammanträngd tidsperiod med åtföljande prisnedpressning, och vad som ansetts motiverat i ena fallet torde vara lika motiverat i det andra. Alltså bör staten skapa belåningsmöjligheter för konserverade, kylhuslagrade eller till ovannämnda preparat omvandlade ägg, förvarade i av äggproducentföreningarna ägda och av staten godkända lagerlokaler. Belåning skulle därvid kunna ske med de lagrade äggen eller preparaten som säkerhet och till lämplig procent på deras värde. I likhet med de anslag som givas vid uppförande av spannmålslagerhus torde även direkta anslag kunna beviljas för anläggning av konserveringslokaler samt anläggningar för tillverkning av flytande ägg och torkad äggula. Å preparaten flytande ägg och torkad äggula utgör nu tullsatsen 20 öre, eller samma belopp som för hela ägg. Då dessa preparat per kilogram ersätta mer än 1 kilogram av vanliga ägg, måste det anses befogat att tullen å dessa preparat höjes, och då ett effektivt tullskydd skulle kunna möjliggöra en inhemsk tillverkning av dessa preparat torde tullen böra utgöra 1 krona per kilogram. Isamband därmed synes tullen å ägg, för undvikande av import vid ett förbättrat prisläge på hemmamarknaden, böra höjas till 50 öre per kilogram. , l anslutning till vad vi här ovan anfört hemställa vi uti särskilda motioner: l. att riksdagen måtte dels för sin del godkänna förnyat avtal för ytterligare ett år med svenska spannmålsföreningen och med i huvudsak de ändringar i kontraktet, som föreslagits av statens spannmålsnämnd; dels i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om förlängning av samma avtal; dels uttala, att de priser som tillämpas vid inlösning av råg och vete av 1933 års skörd jämväl måtte gälla vid inlösningen av 1934 års skörd; dels hemställa att Kungl. Maj:t måtte vidtaga erforderliga åtgärder för brödsädesöverskottets undanskaffande; dels ock i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att Kungl. Maj:t måtte företaga utredning angående ändamålsenligaste sättet för att i fortsättningen bereda brödsädesodlingen ett med det nuvarande likvärdigt stöd; li. att de i Kungl. Maj:ts kungörelse nr 660 den 21 december 1933 utfärdade bestämmelserna angående reglering av införseln av havre, majs samt vissa andra fodermedel må förbliva gällande tillsvidare;