riksdagen måtte besluta att bestämmelsen i 7 § i kungörelsen den 18 juni
1925 (nr 280) om rätt till pensionsförhöjning för den, som åtnjuter oreglerad
avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet, icke skulle gälla
för personal å domänverkets indragningsstat.
I utlåtande över motionärernas nämnda yrkande anförde sammansatta
banko- och jordbruksutskottet följande: "Motionärernas yrkanden i dessa
hänseenden anknyta bland annat till vad statsrevisorerna i sin senaste
berättelse anfört och åsyfta, dels att dyrtidstillägg icke skulle utgå till
befattningshavare med reglerad avlöning, dels ock att den i kungörelsen den 18 juni
1925 (nr 280) stadgade rätten för befattningshavare med oreglerad avlöning
å indragningsstat att åtnjuta s. k. pensionsförhöjning l icke skulle gälla för
personal å domänverkets indragningsstat. För sin del vill utskottet med
avseende å frågan om dyrtidstillägg uttala, att vissa skäl enligt utskottets
uppfattning kunna anföras till stöd för motionärernas ståndpunkt men att det
synes rimligt, att befattningshavare å indragningsstat för domänverket i detta
hänseende behandlas efter samma grunder som annan personal å
indragningsstat. Beträffande dessa grunder tillkommer det icke utskottet att
framställa förslag. Vad pensionsförhöjningen beträffar, synes det utskottet med
hänsyn till- denna förmåns tillkomst och ursprungliga uppgift kunna
ifrågasättas. huruvida icke en riktigare lösning skulle, med tillgodoseende av
motionärernas syfte, kunna ernås genom att personal med oreglerad avlöning
bibehölles vid rätten till pensionsförhöjning men i dyrtidstilläggshänseende
behandlades efter samma grunder som personal med reglerad lön. Vid en
sådan lösning kunde, därest dyrtidstillägget minskades eller avskaffades för
indragen personal med nyreglerad lön, samma åtgärd utan obillighet
vidtagas beträffande personal med oreglerad avlöning. Frågan härom torde
kunna förväntas bliva föremål för övervägande i samband med prövning av
spörsmålet om dyrtidstillägg åt befattningshavare å indragningsstat."
lfrågavarande spörsmål kom sedermera icke att behandlas i samband med
prövning av spörsmålet om dyrtidstillägg åt befattningshavare eller f. d.
befattningshavare i statens tjänst. Däremot anförde statsutskotteti sitt utlåtande
nr 105 i anledning av riksdagens år 1932 församlade revisorers berättelse
under punkt 20, att utskottet ansåge önskvärt, att sådana anordningar
vidtoges, att pensionsförhöjning l komme att utgå till sådan personal på
indragningsstat, som uppbure oreglerad avlöning. Härigenom skulle samtliga
på indragningsstat uppförda befattningshavare erhålla en sammanlagd
avlöning, som kunde betraktas såsom reglerad. Vid en sådan lösning av
frågan kunde, därest dyrtidstillägget avskaffades för personal på
indragningsstat med reglerad avlöning, en liknande åtgärd utan olägenhet vidtagas
beträffande personal, vars avlöning icke reglerats, men som å andra sidan i
stället uppbure pensionsförhöjning. Spörsmålet, huruvida dyrtidstillägg
framdeles skulle utgå till personal på indragningsstat, borde enligt utskottets
mening upptagas till slutlig prövning i samband med frågan om de
författningsändringar på detta område, som, enligt vad den gjorda utredningen
gåve vid handen, måste anses påkallade med hänsyn till att
bestämmelsernas nuvarande avfattning vore otillfredsställande och delvis vilseledande.
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/383
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner i Första kammaren, Nr 198. 15