Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/411

Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner i Första kammaren, Nr 209. ]-


Nr 209. Av herr Petrén, mn ändring i grunderna för statsbidrags utgående till epzleptzkervá°rden. I min egenskap av inspektör för sinnesslövården ingav jag den 20 november 1933 till medicinalstyrelsen en skrivelse, däri jag närmare utvecklade de brister, som ännu vidlåda vår sinnesslö- och epileptikervård. En av dessa brister är till så stor olägenhet, att den fortast möjligt borde avhjälpas. Jag syftar på det förhållandet, att statsbidrag ej utgår för vården av epileptiska, icke - obildbara - sinnesslöa barn före skolåldern. Enligt kungörelserna angående statsbidrag till driftkostnaderna vid sinnesslö- och epileptikeranstalter (Sv. förf.-saml., nr 32 och 33, år 1933) utgår statsbidrag för fallandesjuk, som är obildbar sinnesslö, oberoende aw ålder med högst 180 kronor för halvår, för fallandesjuk skolelev med högst 225 kronor för halvår och för fallandesjuk arbetshemselev likaledes med högst 225 kronor för halvår. För ett epileptiskt barn, som icke tillhör kategorien obildbara sinnesslöa, medgiver däremot gällande författning icke något statsbidrag. Följden härav är att vi i vårt land sakna nödiga resurser för vård av dylika epileptiska barn. Denna brist är det emellertid av den allra största vikt att få avhjälpt med hänsyn till den erfarenhet vi numera hava om de goda resultaten av en vid barnepilepsi tidigt inledd permanent medicinsk behandling. Denna bör taga sin början överhuvudtaget alltifrån den tid diagnosen epilepsi med säkerhet har blivit ställd hos barnet. Från utländska barnsjukhus för epileptiska har man - enligt vad jag vid besök å sådana inhämtat - den erfarenheten, att det psykiska förfall, som brukar följa med täta epileptiska anfall, ofta förebygges, när det genom en tidigt inledd permanent luminalbehandling anfallen kunna undertryckas. Vid det skandinaviska abnormvårdsmötet i Köpenhamn sommaren 1931 uttalades också av en såväl barnläkare som nervläkare önskvärdheten av att det genom anordnande av särskilda epileptikerbarnsjukhus kunde beredas de epilektiska barnen en rationell vård vid så tidig ålder som möjligt. Ett dylikt sjukhus borde givetvis anordnas som ett led i de epileptikeranstalter, vilka hava skolhem för epileptiska barn. Till dessa anstalter hava i vårt land alltemellanåt inkommit ansökan för epileptiska barn, som ännu ej uppnått skolåldern. Tidigare hava sådana ansökningar städse blivit avvisade, enär statsbidrag - som nämnts - ej utgår för sådana barn före skolåldern. Då emellertid dylika fall icke sällan äro mycket ömmande även från den synpunkten att de epileptiska barnen på grund av lynnesretlighet och orostillstånd ofta verka fullständigt nedbrytande på de övriga familjemedlemmarnas nervsystem, har Vilhelmsro epileptikeranstalt under senare år börjat att mottaga dylika epileptiska småbarn. Denna anstalt har också numera fått en liten Bileang till riksdagens protokoll 1.934. 3 saml. .Nr 20.9- 212, - -nz zu