Nr 209.
Av herr Petrén, mn ändring i grunderna för
statsbidrags utgående till epzleptzkervá°rden.
I min egenskap av inspektör för sinnesslövården ingav jag den 20
november 1933 till medicinalstyrelsen en skrivelse, däri jag närmare utvecklade
de brister, som ännu vidlåda vår sinnesslö- och epileptikervård. En av
dessa brister är till så stor olägenhet, att den fortast möjligt borde
avhjälpas. Jag syftar på det förhållandet, att statsbidrag ej utgår för vården
av epileptiska, icke - obildbara - sinnesslöa barn före skolåldern. Enligt
kungörelserna angående statsbidrag till driftkostnaderna vid sinnesslö- och
epileptikeranstalter (Sv. förf.-saml., nr 32 och 33, år 1933) utgår statsbidrag
för fallandesjuk, som är obildbar sinnesslö, oberoende aw ålder med högst
180 kronor för halvår, för fallandesjuk skolelev med högst 225 kronor för
halvår och för fallandesjuk arbetshemselev likaledes med högst 225 kronor
för halvår. För ett epileptiskt barn, som icke tillhör kategorien obildbara
sinnesslöa, medgiver däremot gällande författning icke något statsbidrag.
Följden härav är att vi i vårt land sakna nödiga resurser för vård av dylika
epileptiska barn. Denna brist är det emellertid av den allra största vikt
att få avhjälpt med hänsyn till den erfarenhet vi numera hava om de goda
resultaten av en vid barnepilepsi tidigt inledd permanent medicinsk
behandling. Denna bör taga sin början överhuvudtaget alltifrån den tid diagnosen
epilepsi med säkerhet har blivit ställd hos barnet. Från utländska
barnsjukhus för epileptiska har man - enligt vad jag vid besök å sådana
inhämtat - den erfarenheten, att det psykiska förfall, som brukar följa med
täta epileptiska anfall, ofta förebygges, när det genom en tidigt inledd
permanent luminalbehandling anfallen kunna undertryckas. Vid det
skandinaviska abnormvårdsmötet i Köpenhamn sommaren 1931 uttalades också av
en såväl barnläkare som nervläkare önskvärdheten av att det genom anordnande
av särskilda epileptikerbarnsjukhus kunde beredas de epilektiska barnen en
rationell vård vid så tidig ålder som möjligt. Ett dylikt sjukhus borde
givetvis anordnas som ett led i de epileptikeranstalter, vilka hava skolhem
för epileptiska barn. Till dessa anstalter hava i vårt land alltemellanåt
inkommit ansökan för epileptiska barn, som ännu ej uppnått skolåldern.
Tidigare hava sådana ansökningar städse blivit avvisade, enär statsbidrag
- som nämnts - ej utgår för sådana barn före skolåldern. Då emellertid
dylika fall icke sällan äro mycket ömmande även från den synpunkten att
de epileptiska barnen på grund av lynnesretlighet och orostillstånd ofta
verka fullständigt nedbrytande på de övriga familjemedlemmarnas
nervsystem, har Vilhelmsro epileptikeranstalt under senare år börjat att mottaga
dylika epileptiska småbarn. Denna anstalt har också numera fått en liten
Bileang till riksdagens protokoll 1.934. 3 saml. .Nr 20.9- 212, - -nz zu
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/411
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner i Första kammaren, Nr 209. ]-