måste det anses skäligt, att staten bereder någon kompensation åt de lärare,
som genom statliga åtgärder se sitt ekonomiska läge försämrat och sina
anställningsförhàllanden osäkra.
Folkskollärarkårens representantskap för lönefrågor, som företräder Sveriges
allmänna folkskollärarförening, Sveriges folkskollärarförbund, Sveriges
folkskollärarinneförening och Sveriges småskollärarinneförening har därför i
skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 november 1933 hemställt om förslag till
riksdagen om lönetillägg efter vissa års tjänstgöring i folkskola.
Förslaget, som synes starkt motiverat av ovan anförda förhållanden,
innebar, att icke ordinarie lärare vid folk- och smàskolor, då de tjänstgjort vid
nämnda skolor sammanlagt tio lästerminer, skulle erhålla ett provisoriskt
lönetillägg till ett belopp, som svarade mot ett ålderstillägg i lönen för
respektive ordinarie lärargrupp. Då så vitt det framgår av åttonde
huvudtiteln Kungl. Maj:t icke innevarande är torde framlägga någon proposition
i denna riktning hemställes,
att riksdagen må besluta,
att icke ordinarie lärare vid folk- och smàskolor, då de
tjänstgjort vid nämnda skolor sammanlagt tio lästerminer,
erhålla ett lönetillägg å 300 kronor för manlig och 200
kronor för kvinnlig folkskollärare samt 150 kronor för
småskollärarinna samt
att härför erforderligt belopp upptages i riksstaten för
budgetåret 1934/1935.
Stockholm den 23 januari 1934.
- l Ruben Wagnsson.
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/421
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner li Första kammaren, Nr 213. 3