Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/45

Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner få Första kammaren, Nr 153. 21


icke i dessa dagar ger lastarenom rum. Den har nu sin besökelses stund och dess frejdebetyg är icke så oantastligt, att den riskfritt kan synda på nåden. Vanskötseln av de offentliga finanserna är och förblir en bister anklagelse, för vilken den icke kan fria sig. En myckenhet självsvåld har innästlat sig såväl i det offentliga livet som i den enskilda sammanlevnaden. Dess ohämmade framfart innebär en uppenbar fara för demokratiens bestånd. Diktaturens tillskyndare ha inga mera effektiva röstvärvare än de fackföreningsmatadorer, vilka sällan försumma något tillfälle att bringa sina organisationer i misskredit och att missbruka den makt de besitta. Det finns ingen anledning tro, att icke dylika tendenser skola kunna stävjas. Arbetsfredslagstiftningen har i icke ringa mån bidragit att lagbinda förhållanden, vilka dessförinnan lämnade godtycket alltför vidlyftig rörelsefrihet. Dess obestridliga framgång har klart ådagalagt framkomligheten av den väg, som där utpekats. En väl avvägd lagstiftning mot otillbörliga övergrepp från fackföreningsmaktens sida kan, i synnerhet om den från början ges en provisorisk och prövan-de karaktär och först så småningom under hänsynstagande till inhämtade erfarenheter definitivt utformas, bli icke blott samhället utan även fackföreningsrörelsen själv till ett verksamt skydd. Det tjänar ingenting till att söka dölja det, rörelsen behöver ett stöd i vedertagna rättsnormer för att komma till rätta med okynne inom de egna leden. Mycket sådant måste nu antingen stillatigande fördragas eller under upprivande inre stridigheter oskadliggöras. Med lagens hjälp skulle man kunna göra processen kort och smärtfri. Det kan bli allvarligare än så att komma till rätta med andra självstyrelsens defekter. Mot missbruk av styrelsemakten i stat och kommun hjälpa inga lagar, endast den anda av besinning och självtukt, som en vakande- allmän opinion förmår att bibringa -de styrande. En sak är viss, skall demokratien bestå får dess fortvaro icke göras till ett särintresse för fackföreningsrörelsen och socialdemokratien. Den dag så sker är den förlorad. Det hör till dess livsvillkor, att den anammas även av andra medborgargrupper än den de företräda.. Den måste följaktligen värna om sitt anseende även åt detta håll, akta på sitt goda namn och rykte och icke låta sig av egennyttán exploateras. I dessa hänseenden ställer den nuvarande situationen stränga och oblidkeliga krav. Folkväldet lever i ett belägringstillstånd. Det har intet annat val än att ställa sig under krigslagarna och inrätta sig efter den hårda disciplin, som därmed följer. Bil. 3. Svenska Morgonbladet den 22 augusti 1933. Vågar Excellensen? Högerpressen söker påskina, att den mycket omskrivna palatsrevolutionen inom Nationella ungdomsförbundet är av ytterst oskyldig art och ingalunda betecknar en eftergift åt nazistbetonade strömningar. Det ser dock misstänkt ut. Bara detta att till ordförande valts en herre, som nyss utgivit en av nationalsocialistisk fraseologi alltigenom präglad str1dsskr1-ft - en skrift, som man på många håll inom högerlägret skäms för - är ju bevis nog. De nya hövdingar högerungdomen korat åt sig äro uppenbart