Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/469

Motioner i Första kammaren, Nr 225. 5

Nr 225. Av herr Sandström, om ökad användmlng av vedbränsle vid statens järnväga1. Då en svåravvecklad arbetslöshet allt forfarande gör sig gällande och av allt att döma blir långvarig, är det nödvändigt, att hjälpåtgärderna inrikta sig på anskaffande av sådana arbeten, som verka nyttigast för samhället, och om möjligt äro beståndande lång tid framåt, som äro billiga att anordna och som kräva minsta möjliga arbetsledning och övervakning från det allmänna. Av alla de åtgärder, som på senare år ha vidtagits för lindrande av arbetslöshet, har en allmännare övergång från eldning med importerade fasta bränslen och brännolja till vedeldning visat sig vara den billigaste åtgärden. Det har nämligen, glädjande nog, visat sig, att vedbränslet på ett överraskande förträffligt sätt är i stånd att konkurrera med importbränslet på rent ekonomisk basis, även med nu gällande låga kol- och kokspris, om man vid övergång till vedeldning förfar på rätt sätt. Vid utbyte av ångkol mot ved behöver, i de ojämförligt flesta fall, inga kostbara förändringar av eldstäder förekomma. Då det gäller en övergång från koks till ved, kunna utomordentligt gynnsamma ekonomiska resultat vinnas genom de vedeldningspannor och de billiga förugnar, som ha tillkommit här i landet och vilka bl. a. kunna ses i drift i riksdagshusets värmecentral. Det måste sålunda egga till målmedvetna ansträngningar för en rationellt l-agd vedeldning, att man nu, tack vare dessa förugnar och vedeldningspannor, faktiskt kan elda billigare med ved i Stockholm än med koks, oaktat kokspriset-i huvudstaden för närvarande är det billigaste, som existerar i Europas större städer, kolproduktionsländerna inberäknade. Hur fördelaktigt vedeldning då kan ställa sig å orter med dyrare kokspris och billigare vedpris än i Stockholm är lätt att fatta. Egendomligt nog har den av 1930 års riksdag begärda utredningen om möjligheterna till en mer allmän övergång till vedeldning, bland annat genom konstruerande av för vedeldning lämpade värmeledningspannor, icke lett till några påtagliga resultat. Utmärkta specialbyggda värmeledningspannor för vedeldning ha däremot tillkommit genom enskilt initiativ, medan de som fingo uppdraget att utföra den av riksdagen begärda utredningen ägnade sitt huvudsakliga intresse åt det utsiktslösa arbetet att som en tillfällighetsåtgärd av kristidstyp binda vedeldningen i de för vedeldning olämpliga specialbyggda kokspannorna, genom rätt dyrbara, men skäligen verkningslösa ombyggnader av dessa. I en av Kungl. Maj:t anbefalld, den 12 januari 1932 överlämnad utredning, rörande vedeldningsmöjligheterna vid arméns anläggningar har uppgivits, att ett utbyte av importerade ångkol mot ved för en kolkostnad av endast 184;,110 kronor skulle medföra en merkostnad av 142,o-12 kronor, varjämte det påstås, att åtgärden skulle kräva 18,690 handräckningsclagar mer än