och god barrved samt, att fraktkostnaden för ångkol från hamn till
kolgivningsstation har angivits till halva taxa 12, vilket måste vara orimligt med de
förlustsiffror som statens järnvägar nu visar. Snarare mäste det antagas, att
taxa 12, utan halvering, sammanfaller med, eller un-derskrider, den verkliga
självkostnaden för transporter från hamn till inlandet.
Det måste antagas, att vedeldningsmöjligheterna på rent ekonomisk basis äro
väsentligt gynnsammare vid vissa statens järnvägars bandelar än
järnvägsstyrelsen vill göra troligt. Den omständigheten att en panna göres mobil i form
av lokomotiv gör den ingalunda sämre för vedeldning i tekniskt avseende, men
man måste säga, att den omständigheten underlättar vedeldningens ekonomi
genom inbesparade utgifter för långa och dyrbara transporter av ved.
Järnvägsstyrelsen har icke heller anfört att vedeldning skulle stöta på avsevärdare
svårigheter i annat avseende än en kostnadsökning, som dock säkerligen blir
högst obetydlig eller obefintlig, om saken ordnas rätt och endast de bandelar
inbegripas där de största förutsättningarna finnas. Någon bärande invändning
ur trafiksynpunkt har icke anförts.
I tider, då varje tillfälle att avhjälpa arbetsbristen måste tillvaratagas, synes
riksdagen böra undersöka möjligheterna för en mer omfattande Vedeldning
även vid statens järnvägar, .varvid järnvägsstyrelsen bör hållas skadeslös för
därmed förknippade eventuella merutgifter, i den mån sådana åtgärder
vidtagas, att inga onödiga kostnader tillskapas genom olämpliga dispositioner.
Därvid bör jämväl undersökas möjligheten av att vedleverantörernas föreningar
på egen bekostnad hålla erforderliga reservlager av bränsle och leverera bränslet
färdigställt i mått direkt till lokomotivens tendrar, varigenom väsentligt lägre
kostnader kunna förutses, än om statens järnvägar själv håller erforderliga
reservlager och bekostar den ökade personal, som. härige-nom bliver erforderlig.
I anledning av det anförda yrkas,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning beträffande vedeldningsmöjligheterna ä lokomotiv
och stationära centralvärmeanläggningar vid statens
järnvägars banor i det skogsrika inlandet, och att Kungl. Maj:t
skyndsamt måtte besluta om vedeldnings införande vid alla
sådana järnvägslinjer, där dylik möjlighet syn-es förefinnas
inom en merkostnadsram av 20 %, ändringsarbetena på
lokomotiv och bränslegivningsanordningar inberäknade.
Stockholm den 22 januari 1934.
P. Sandström.
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/471
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner i Första kammaren, Nr 225. 7