Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/48

Den här sidan har inte korrekturlästs
24
Motioner i Första kammaren, Nr 153.


strejka sig till, ju större del av statens hundra miljoner få de. Och genom den olyckliga bestämmelsen om avtalsenliga löner vidreservarbetena (vari även ingå vissa slag av byggnadsarbeten) ha-ju olika grupper av arbetslösa ett bestämt intresse av att dessa avtalsenhga löner hållas uppe på så hög nivå som möjligt. Det ödesdigra regeringensmetod att koppla samman arbetslöshetslönerna med fackförenlngslönerna l1gger-1 oppen dag och har nu blivit ytterligare belyst. Men summan ar: man l1g-ger 1 trasket och kommer icke upp. Den svenska demokratien företer 1 detta nu sannerligen ingen imponerande anblick. Den visar snarare bilden av vanmakt, rådvillhet inför grupp- och särintressenas attacker mot samhällsintresset. De mot demokratien avogt stämda folklagren skulle vara dummare än de äro, om de icke utnyttjade denna situation. "Se", ropa de, "detta självsvåld, detta otyglade allas krig mot alla, och jämför det med enigheten, målmedvetenheten, den fosterländska framåtandan 1 diktaturländerna". - , Att enstaka dylika röster höras av, är ju i tider som dessa ej underligt och behöver icke vara så oroande. Mer allvarlig blir saken, om den allmänna utvecklingen går i sådan riktning, att dessa röster ha utsikt att vinna visst gehör inom tänkande och ansvarskännande kretsar. Ty ovan antydda självsvåldssymtom äro icke enstaka. Vad skall man exempelvis säga om den av oss i går påtalade urbota skandalen visavi sjukhusbyggena i Oskarshamn och annorstädes? - . Här förefaller det, som om arbetsgivarna bure huvu-dparten av ansvaret för att åtminstone vissa av dessa för många tusentals sjuka absolut nödvändiga byggen ej hinna bli färdiga före vintern. Men frågan om, vem som bär skulden, är i detta sammanhang en andrahandsfråga. Det hårresande är, att vecka efter vecka, månad efter månad få gå, utan att det handlas, utan att de för sjukvården nödvändiga byggena fullbordas. Detta är ett slapphetsregemente, som i längden icke kan tolereras, en eftergift för den rena oordningen, som är ömklig att bevittna. Allt flera människor i detta land fråga sig, om det är en rimlig ordning, att enbart vad Oskarshamnsbyggets nedläggande beträffar "30,00Û människor riskera att i vinter bli utan lasarettsvård" (se lasarettsläkarens framställning till regeringen) bara för att en lönetvist pågår inom resp. bransch. Det är undfallenhet, så det förslår. Inför slika företeelser frågar man sig, om det är nödvändigt, att dumheten, fräckheten, bristen på samhällsanda alltid en tid skall få triumfera här i landet, att de intriganta, de trotsan-de, tjurhuvudena skola få bestämma över dem, som ännu ha en smula besinning och sunt förnuft i behåll. Självsvåldets triumfgång i det svenska samhället ter sig alltmer djärv. Det bör erinras om vissa drag i samband med den senaste hyresfejden i Goteborg. Med bestämdhet uppgives, att rent skandalösa utpressningsförsök ägt rum på föranstaltande av den kommunistiskt anstuckna aktionsledningen. Det meddelas exempelvis, att hyresgästföreningen genom blockad velat tvinga en fastighetsägare att betala organisationens böter och rättegångskostnader i en process, som motparten vunnit! ! ! Man baxnar inför dylika tendenser. Men det har gått långt, när en landshövding och en ledande kommunalpolitiker få slå sig ned och bjuda "medling" i strider av denna horribla art. Man svarar, att även fastighetsägarintresset genom sitt glupska profitbegar provocerat fram övergrepp från motsidan. Må vara. Mot en hyresgästorganisation, som går fram på lagliga vägar och anlitar rättsligt godtagbara metoder - som här i Stockholm - ha vi icke en vitten att in