Nr 232.
Av herrar Bäckström och Asplund, om åtgärder till effektivare
uttagande av vederbörlig lagfartsstämpel vid
fastighetsförsäljningar.
En icke oväsentlig del av kronans inkomster utgöres av den stämpel, som
utgår vid lagfart å fast egendom. Men för flertalet av dem, som hava
anledning att taga närmare befattning med dessa frågor, torde det stå klart,
att mycket av vad som i detta sammanhang borde inflyta i statskassan
aldrig når bestämmelseorten eller kommer åratal för sent. Orsaken härtill
är tvåfaldig. Dels föreligga praktiska svårigheter att rätt tillämpa
nuvarande bestämmelser, och dels torde gällande lag icke vara tillfyllest, då man i
full utsträckning vill tillgodose kronans berättigade anspråk.
Till belysande av rådande förhållande på detta område vilja vi i korthet
redogöra för fall, som esomoftast uppstå.
Sedan en fastighet bytt ägare, komma säljare och köpare efter någon tid
överens om att låta köpet återgå. Denna manipulation försiggår icke sällan,
då fastigheten ånyo försäljes, innan sista fånget lagfarits. Har ett köp
återgått - resonerar man - är ju detta en privatsak, som icke angår någon
utomstående. Vad som sålunda undandrages staten delas mellan de av
transaktionen intresserade.
Det torde ej så sällan inträffa, att en fastighet överlåtes många gånger,
utan att densamma efter varje försäljning lagfares. Det har t. o. m. påståtts,
att det funnits fall, då en fastighet bytt ägare tio gånger, innan fråga om
lagfart kommit upp på allvar. Det har uppgivits, att summan av dessa
stämpelavgifter vid nu exemplifierade tillfälle fick den tionde köparen
tillgodoräkna sig i köpeskillingslikviden. Men i stället för att inbetala pengarna
till kronan, överlämnade han några i fastigheten beviljade inteckningar till
sin jurist. Efter ansökan av denne blev fastigheten sedermera exekutivt
försåld. Inropet skedde för den siste ägarens räkning. Då efter den exekutiva
auktionen de tidigare fången icke behövde lagfaras och det här var fråga
om en miljonfastighet, gick staten förlustig 90 000 kronor.
Det har även uppgivits, att nedanstående fall ej är ovanligt. En fastighet
säljes för exempelvis 1 400 000 kronor. I överlåtelsehandlingen angives
köpeskillingen däremot till taxeringsvärdet 900000 kronor. Lagfartsstämpeln
minskas alltså med 5 000 kronor eller, om köparen är ett bolag, med detta
belopp dubbelt.
Det torde kunna inträffa, att aktiebolag någon gång ställa
fastighetsförvärv på chefer eller underordnade tjänstemän. På landet torde även
förvaltare och skogvaktare understundom figurera som nominella ägare av
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/487
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner i Första kammaren, Nr 232. 15