Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/49

Motioner i Första kammaren, Nr 153. 25

vända. Men i Göteborg gär man fram efter så. skrupelfria och brutala linjer, att de ej kunna försvaras. Man företar godtyckliga och hänsynslösa blockadraider gent emot enskilda fastighetsägare och man väjer inte ens för en så. rent rättsstridig, rent desperat taktik som -den att vilja tvinga sig kvar i bostäderna utan att betala fastställd hyra. Och när nystanet trasslat in sig i en fruktansvärd härva, då begär man, att samhällets främsta skola stä bugande med hatten i hand, ivriga att 01-bjuda sina tjänster. Vilket de givetvis ej heller för-summa. Nej, frihet är nog bra, men självsvåld är inte bra. Det svenska samhället skulle mä väl av lite strängare disciplin, lite fastare hand vid styret, lite mer bestämd och allvarlig reagens gent emot godtyckets, gruppintressenas och gäpåaraktighetens hejdukar. Nu ser det ofta ut som vore det de mest pästridiga elementen som styrde här i lan-det. Det är ett tillstånd, som icke kan vara länge. Allra minst i tider som dessa borde demokratien finna sig i slik mjäkig och tafatt undfallenhet. Den är icke bara oklok, den kan bli farlig. Bil. 5. Svenska Dagbladet den 1 oktober 1983. Ett beaktansvärt uttalande gjordes av borgmästare Fant, då han ä Stockholms magistrats vägnar hälsade överstàthällare Nothin välkommen. Anförandet àtergavs i sin helhet i gårdagens referat, men det är särskilt nägra satser däri, som tilldraga sig särskild uppmärksamhet. De lyda: "När eder av oss alla högt vördade och avhällne företrädare i ämbetet sista gängen befann sig i var krets uttalade han sin förvissning om att domstolarna komme att utgöra den fasta klippa i det svenska rättssamhälle som hölle stånd mot alla påfrestningar från samhällsupplösande krafter. Sedan dessa ord uttalades, har hotet mot rättssamhället i mångahanda avseenden framträtt i än skarpare dager. De för närvarande mähända mest allvarliga angreppen mot rättssamhället hänföra sig till det tvång och hot, ibland förenat med utpressning och ofta drabbande fullständigt oskyldig tredje man, som haft sin grund i en visserligen i och för sig välbefogad, men med skygglappar mot samhällsintressena försedd klass- och gruppsolidaritet. I detta avseende är faran för rättsordningen desto allvarligare som effektiva rättsmedel däremot ännu icke finnas och sålunda de lojala medborgarnas tilltro till rättssamhällets förmåga av reagens undergräves." Här lade ordföranden i landets främsta underdomstol, vilken förvisso icke går något särskilt partis ärenden, fingret på den för närvarande ömmaste punkten i svenskt rättsväsen. Därvid tolkade han icke blott den mening, som inför de senaste årens upprörande händelser med stigande kraft gör sig gällande hos det allmänna rättsmedvetandet inom nationen. utan man måste även däri se ett borgmästare Fants och rådhusrättens samfällda nödrop, att lagen snarast mätte giva rättskipningen de vapen i händerna, som behövas för att hävda den enskildes rätt mot organisationernas övermakt. Frånvaron av effektiva rättsmedel pà detta område medför även, som borgmästare Fant till sist framhöll, den faran att med