Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/493

Motioner i Första kammaren, Nr 234. 21*

Nr 234. Av herr Bergman m. fl., om höjning av omsättningsskatten å spritdrycker. Alltjämt beräknas en starkt växande upplåning och ökning av statsskulden, numera även för improduktiva ändamål. Men samtidigt lämnas en hel del synnerligen lämpliga inkomstkällor, av vilka betydligt mer än hittills kunde uttagas, denna gång oberörda. Principiellt är ingenting att invända mot en konsumtionsskatt på onödiga och skadliga varor, vilkas konsumtion det ligger i folkhälsans intresse att minska, under förutsättning att de inflytande medlen användas på ett sätt, som icke medför ett permanent behov att upprätthålla den skadliga konsumtionen. Där ligger det svåraste problemet i denna finansfråga. Men deras användning i det nuvarande läget skulle ju till stor del gälla de extraordinära tillfälliga behov, som nu föreligga och som ju dock måste förutsättas vara av övergående art. Mot tanken att de i ekonomiskt avseende bäst lottade i en sådan tid få vidkännas hårdare direkt beskattning än annars skall här icke göras någon invändning under förutsättning att en sådan beskattning är klokt avvägd och icke medför kapitalflykt och ökad arbetslöshet. Men vid sidan av en sådan ökad direkt beskattning är det på sin plats att även en sådan indirekt beskattning tillgripes som är av den art, att ingen som ej frivilligt underkastar sig den behöver därav drabbas. En sådan, socialt oantastlig beskattning är skatten på obehövliga, onyttiga och skadliga konsumtionsartiklar. t Medan konsumtionen av spritdrycker i Sverige nedgått med cirka 30 procent jämfört med tiden före kriget, har motsvarande konsumtion i England nedgått med ej mindre än 60 procent och i Danmark med ännu långt mer. Och att nedgången i-statistiskt mätbar konsumtion icke kompenseras - som mången kanske föreställer sig - genom en så stegrad olaga alkoholhandel, att verkningarna eluderas, det framgår av de siffror, som beteckna dryckenskapssymptom och andra skadeverkningar av alkoholförtäringen. De beivrade fylleriförseelserna ha nedgått i Sverige med cirka 50 procent, i England med 74 procent, i Danmark saknas fullständig riksstatistik på detta område, men det lider intet tvivel att nedgången även där varit synnerligen stor. En sannolikhetsberäkning med de faktorer, som äro kända, visar att nedgången icke torde ha understigit 60 procent; troligen är den vida större. Och huvudorsaken till denna nedgång i konsumtion och i dryckenskapssymptom är väsentligen den särdeles starka skattebelastning, som man i dessa bägge länder lagt på alkoholdryckerna (i England därjämte en omfattande inskränkning av försäljningsställen och försäljningstider). Till be