Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/509

Motioner 11 Första kam-muren, Nr 241. 1

Nr 241. Av herr Löfgrßll., om, ti/-qàf-fier till bevarande av arbets freden. Ett sunt näringsliv förutsätter en rörelsefrihet, -som möjliggör för att icke säga verkar till anpassning efter växlande förhållanden och till utveckling efter de ekonomiskt sett mest lämpliga linjerna. Att inskränkningar och regleringar i verksamheten dock måste från statens sida göras till skydd för andras berättigade intressen, som eljest icke skulle kunna göra sig rätt gällande, äro säkerligen alla ense om. Sålunda har lagstiftning till skydd mot olycksfall i arbete, till ålderdonrsförsörjning samt åtgärder till stöd ät arbetslösa m. m. kunnat genomföras med principiell anslutning från så gott som alla politiska partier i landet om ock med olika inställning till sätt och omfång för önskemålens realiserande. På förhand låta sig icke angivas gränserna för statens ingripande i socialt sy-ft-e. Arten och omfånget av dessa ingripanden växla med tiderna och med det ekonomiska livets utveckling. Vid sidan av denna statens sociala lagstiftning och i socialt avseende vidtagna åtgärder har å arbetsmarknadens område utvecklats en föreningsverksamhet, som närmast haft till ändamål att tillvarataga arbetarnas intressen vid fastställande av löneavtalen. Denna föreningsverksamhet har också i stort sett varit en av de mäktigaste hävstängerna för höjande av arbetarnas självuppfostran och levnadsstandard. Det arbete, som härutinnan utförts, har varit av synnerligen stort samhälleligt värde, .särskilt som detta ar-bete utförts genom och med dem, som själva deltagit i detta föreningslivs bildande och utbildande. g Föreningarnas hela konstruktion och syftemål har naturligtvis gjort, att föreningarna utåt varit särskilt synliga vid int-ressekonflikterlpå arbetsmarknaden mellan företagare och företagaresamman.-slutningar. Staten har i konflikter av detta slag hittills begränsat sitt ingripande till en medlande verksamhet. M-ed den maktställning, som nämnda föreningar och däremot svarande föreningar å företagaresidan genom koncentration och andra åtgärder erhållit, tränger sig emellertid i -dessa tider allt mera fram frågan, huruvida staten kan stanna i den hittillsvarande, i huvudsak neutrala inställningen till föreningarnas alla åtgöranden. Därvidlag tänker jag ej på de utslag av intrång på individens frihet eller på tredje mans rätt, .som varit och äro föremål för särskild utredning. I stället tänker jag på den maktställning, föreningarna intaga på den samlade arbetsmarknaden, en maktställning, vilken kan missbrukas på ett sådant sätt, att så gott som hela Bihang till riksdagens protokoll 193/4. 3 salml. Nr 241-2-53. - 1