Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/520

Den här sidan har inte korrekturlästs
12
.llotioner li Första kamflnzaren-, Nr 243.


hela medlemsantal vid ifrågavarande tidpunkt utgjorde 3,689 hade alltså bortåt 40 % klart uttalat sig mot att tillhöra det socialdemokratiska partiet. I Härnösand hade grov- och fabriksarbetarförbundets avdelning år 1932 beslutat om utträde ur det socialdemokratiska partiet vid ett, enligt referat i tidningen Nya Norrland, fåtaligt besökt möte. I februari månad följande år togs emellertid frågan upp på nytt, och då lyckades socialdemokraterna med 64 röster mot 42 genomdriva fortsatt kollektivanslutning. Fackföreningen omfattade 150 medlemmar. I slutet av föregående år beslöt metallarbetarnas fackliga organisation i Sundbyberg att inträda i det socialdemokratiska partiet. Majoriteten räknade 209 röster, minoriteten 192. Skillnaden uppgick alltså till 17 röster. Föreningens samlade medlemsantal utgjorde cirka 1,400. Att dessa exempel på politisk tvångsrekrytering skulle ha något gemensamt med demokratisk samhällsuppfattning lärer ingen kunna leda i bevis. Metoden att utan den enskildes samtycke eller mot hans bestämt deklarerade vilja mantalsskriva honom i ett visst politiskt parti förekommer väl i de diktaturstyrda staterna men är - eller borde i vart fall vara - främmande för de rätts- och frihetsbegrepp, som uppbära de västerländska demokratierna. På socialdemokratiskt håll försvaras kollektivanslutningen under hänvisning dels till det historiska sambandet mellan fackföreningsväsendet och det socialdemokratiska partiet, dels till den faktiska, alltjämt levande intressegemenskapen mellan de båda rörelserna. Intetdera av argumenten är från folkstyrets synpunkt hållbart. Att ett missförhållande är historiskt grundat utgör självfallet icke något motiv för dess bevarande. Endast för en doktrinärt radikal åskådning kan en sådan onaturlig konservatism te sig acceptabel. Intressegemenskapen åter är en oförneklig realitet, betingad av socialdemokratins klasspolitiska-struktur. Man får icke glömma, framhöll en nuvarande regeringsledamot i en ledande artikel i rörelsens huvudorgan, tidningen Social-Demokraten, den 25 sept. 1929, att det socialdemokratiska "partiet just på sin karaktär av klasspartvl grundar sin rätt att betrakta den kollektiva anslutningen av dessa rena klassorganisationer (fackföreningar- na) såsom en naturlig rätt. Skulle partiet avkläda sig -sin klasskaraktär och presentera sig som ett parti ovanom klasserna, så bortfölle också det sakliga underlaget för dess bibehållande av den kollektiva anslutningsformen i fråga om fackföreningarna." å Den uppfattning, som här kommer till uttryck, bottnar djupast sett i den marxistiska teori, vilken genomstrålar det socialdemokratiska idêprogrammet än i dag. Hela denna teori, medsina overkliga föreställningar om ekonomisk utsugning och homogent klassblock, betecknar en övervunnen ståndpunkt i modern samhällsvetenskap. Den bristande överensstämmelsen mellan marxismen och den sociala verkligheten visar sig, i förbigående sagt,