Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/540

16

Motioner i Första kammaren, Nr 247.

heten är så låg, att sjukdomen här synes ha helt förlorat sin tidigare allvarliga karaktär, t. ex. år 1930 28 dödsfall på 11 876 sjukdomsfall. Vaccinationseffektiviteten i vårt land är sedan en följd av år så låg, att man redan med hänsyn härtill har anledning spörja, huruvida det verkligen finnes skäl att bibehålla tvånget. Enligt i statistisk årsbok offentliggjorda uppgifter, vaccinerades 1930 icke fullt 60 procent av samtliga födda barn. Det relativa antalet befinner sig också i ständigtsjunkande. Då man vidare betänker, att immuniteten enligt sakkunnigas mening successivt avtar, för att efter 10-15 år försvinna, och ett betydande antal medborgare aldrig revaccineras, torde de effektivt skyddades andel i folket kunna uppskattas till högst 25 procent. Redan denna siffra ådagalägger, att det skydd mot smittkoppsfaran, som för närvarande består, i mycket har en fiktiv karaktär. Detta faktum är ägnat att väsentligen försvaga intrycket av den sakkunskap, som hävdar nödvändigheten av tvångets fortsatta upprätthållande. Kritiken på denna punkt har också tagit sig uttryck i karolinska institutets uppseendeväckande ståndpunktstagande. På grund av de i många fall mycket betydande obehag och risker, med vilka ympningen enligt den verkställda sakkunnigutredningen visat sig förbunden, har man anledning ifrågasätta, att samhället under tider, då epidemi icke råder, bör kunna inskränka utkrävandet av vaccinationsplikten. I detta syfte synes i första rummet böra komma under övervägande en uppmjukning av § 5 mom. 3 av lagen om skyddskoppympning den 2 juni 1916. Härvid torde den i motion till 1930 års riksdag föreslagna formuleringen vara ägnad att interimistiskt undanröja de allvarligaste missförhållandena i nu bestående ordning. Men därjämte synes anledning föreligga för riksdagen att, på sätt lärarkollegiet vid vår främsta medicinska utbildningsanstalt under anslutning från kanslersämbetet påkallat, hos Kungl. Maj:t begära en skyndsam utredning rörande behovet av det allmänna vaccinationstvångets bibehållande under normala förhållanden. . Under åberopande av det sålunda anförda hemställes, att riksdagen ville besluta, dels att § 5 mom. 3 av lagen om skyddskoppympning den 2 juni 1916 skall erhålla följande ändrade lydelse: Säger sig någon, som är ansvarig för barns befordran till ympning enligt 2 §, hysa farhåga för att ympning skall för barnet medföra ohälsa som ej är blott tillfällig, må barnet, efter framställning hos medicinalstyrelsen, undantagas från ympning enligt nämnda paragraf. , Finner medicinalstyrelsen vid prövning av ansökning, varom här är fråga, sådana skäl icke vara förebragta, att un-,