| 38 | Nr 14. | Onsdagen den 6 mars. |
närmare avstånd från hans gård än 300 meter· Detta är emellertid allt vad utskottsmajoriteten säger i den här frågan beträffande punkt 1, eller det civilrättsliga spörsmålet, nämligen, såsom jag läste upp, att det är rimligt, att jordägaren får i någon mån förbehålla sig bären själv.
Denna fråga har många gånger varit debatterad här, men det har alltid visat sig föreligga så kolossala praktiska svårigheter, då denna lagberedningens tanke närmare skulle utformas, att man mer och mer börjat överge densamma. Herrarna finna också, att majoriteten i år bara helt flyktigt går förbi densamma.
Däremot har man offrat mera tanke på det ekonomiska spörsmålet, nämligen nödvändigheten att man inte skall rafsa i väg och plundra marken på bär, innan de äro mogna. När den frågan första gången dök upp här – jag minns inte vilket år – blev den tanken föremål för ganska ingående och på många håll ganska grym kritik. Man hade nämligen tänkt sig, att Konungens befallningshavande skulle göras till något slags väderleksspåman och i god tid på sommaren utfärda kungörelse om den tid. när inom de olika länen lingonen skulle anses mogna. Förr skulle ingen få taga dem. Jag vill inte trötta herrarna med någon redogörelse i detalj i den delen, utan jag hän- visar till den föregående debatten i riksdagen. Det gick emellertid inte att komma fram på den vägen. Det visade sig, att man då skulle komma in på rena orimligheter.
Nu har lagutskottets majoritet inte velat släppa det uppslaget, men har i år gått in på en annan väg, som majoriteten väl tänkt sig skulle vara litet behändigare att följa, och som inte skulle leda till så stor skriftväxling, och framförallt skulle man därmed bespara sig mödan att gå till K. B., ty även i en del provinser här i landet är det långt till residensstaden.
Vad har man då tänkt sig här i stället? Jag skall be herrarna följa mig en liten stund. svaret återfinnes på sid. 6 i lagutskottets utlåtande, där utskottet skriver: "Erfarenheten har även givit vid handen, att konkurrensen om bären föranlett, att de i stor utsträckning skördas långt innan de blivit mogna. Denna olägenhet skulle väl i viss mån förminskas, därest på sätt utskottet ovan förutsatt rätten till bären i någon utsträckning förbehölles jordägaren." Här syftar utskottet alltså på äganderättslinjen, som jag talade om. sedan fortsätter utskottet: "Det lärer emellertid även i övrigt vara synnerligen önskvärt att man söker ingripa mot den särskilt beträffande lingonen utbredda oseden att skörda dem mycket för tidigt. I fråga om möjligheterna för ett sådant ingripande kan det väl vara förenat med vissa svårigheter att såsom tidigare föreslagits låta offentlig myndighet bestämma viss tid före vilken lingonen å en viss ort ej må skördas. Ett förbud att på uppenbart för tidigt stadium skörda lingonen skulle dock alltid på denna väg kunna erhållas."
Ytterligare fortsätter utskottet: "Även andra utvägar äro emellertid tänkbara. sålunda finner utskottet icke uteslutet att det skulle kunna meddelas en bestämmelse enligt vilken jordägaren skulle äga att hos landsfiskalen i orten utverka förbud att skörda omogna lingon å viss mark. För överträdelse av förbudet borde stadgas ett lågt bötesstraff, som dock icke skulle äga tillämpning i andra fall än där någon efter det förbudet blivit exempelvis genom anslag kungjort uppsåtligen eller genom oursäktligt förbiseende åsidosatt detsamma."
Här vill således utskottet till en så pass underordnad tjänsteman som en landsfiskal överlämna avgörandet av ärenden av så ytterst svårläst beskaffenhet som dessa. Här talas för det första om att förbudet skulle omfatta viss mark. Vilken mark? Menar utskottet med hänsyftning på äganderättslinjen
