| 40 | Nr 14. | Onsdagen den 6 mars. |
förtid, torde även vara överensstämmande med rättskänslan." Alla dessa brottsförutsättningar skola tillskapas i en landsfiskals resolution, och med ledning av den, och på basis av den skall folk kunna släpas till domstol och dömas till straff – visserligen endast till lindriga böter, säger lagutskottet, men dock böter. Det är förresten inte bara frågan om böterna, ty det kostar också pengar att komma till domstolen.
Vidare yttrar utskottet sid. 6, andra stycket, och jag ber herrarna följa mig på den här i mitt tycke ganska intressanta sidan: "Då avsikten med en bestämmelse av nu berört innehåll icke är att bereda jordägaren en förmån framför andra, synes det vara konsekvent att föreskriva att, där jordägaren beträffande viss mark utverkat ett sådant förbud som förut nämnts, icke heller han själv eller hans folk må där skörda lingon i omoget tillstånd." Den där frågan har här varit före tidigare men i annat sammanhang. Då gällde det, att K. B. från sitt residens skulle på de meteorologiska kunskaper, han kan sitta inne med, utfärda en ukas, att då och då mogna lingonen, och då får man komma och plocka dem. Det förslaget gick inte riksdagen med på den gången, men nu skulle man göra det. Den gången gjorde man invändning mot, att jordägaren själv inte skulle få plocka lingon när som helst på sin egen mark. Han kommer och finner ett stycke bevuxet med mogna lingon. Han skulle då tänka: "Det vore härligt att få taga dem." "Nej", svaras det, "det får du inte; K. B. begriper den saken bättre än du, och om du tager dem, blir du dömd till straff!" Denna underordnade tjänstemans, landsfiskalens, förbud grundar också förbud för jordägaren själv att skörda sina lingon.
Ja, mina herrar, det vore ganska egendomligt om ni ville godkänna dessa uttalanden. Jag förutsätter, att denna kammare, vilken utgång frågan än må få, kommer att reagera mot vad som säges av utskottet på denna sid. 6. Då återstår av hela lagutskottets utlåtande ingenting annat än de ord, som stå längst ned på sid. 5, och som jag redan läst upp, nämligen: "Enligt utskottets mening är det därför ett berättigat önskemål, att en jordägare beredes möjlig- het att i någon mån förbehålla sig rätten till de bär, som växa å hans mark. Av praktiska skäl ligger därvid närmast till hands, att denna rätt kommer att avse de ägor, som äro belägna. närmast hans gård." Det innebär alltså en rekommendation av en linje, som en gång förut rekommenderades men som befunnits så trasslig och krånglig att gå och i så hög grad inbjudande till tvister, att så vitt jag läst riksdagens protokoll rätt, den i stort sett utdömdes av riksdagen. Men det är vad som står kvar av detta utlåtande, på vilket jag ber att få yrka avslag och bifall till reservationen.
Herr Anderson, Erik:Herr talman, mina herrar! Utskottets ärade
ordförande har själv redogjort för de svårigheter, som alltid torna upp sig, då man
försöker åstadkomma en lagstiftning på det här området. Jag skall också i
vissa delar ge honom rätt häri, men jag ser inte så mörkt som han på saken
och anser den inte så omöjlig att genomföra som utskottets ärade ordförande
ansåg. Han pekade på vissa spörsmål, som vi i landsorten råka ganska väl
känna till. 0m jag alltså inte ser så mörkt på möjligheten att åstadkomma
en lagstiftning, som reglerar de oregelbundenheter, vilka nu råda på området,
vill jag samtidigt anföra några omständigheter, som stödja detta mitt
uttalande.
Utskottsordföranden redogjorde för den svårighet, som alltid föreligger, då det gäller en reglering av hithörande frågor, men jag vill peka på en del olägenheter, som för närvarande göra sig märkbara ute i landsorten i avseende på denna sak. Den första olägenheten är, att bären nu för tiden i många fall rätt ofta plockas i omoget tillstånd. Ordföranden har ganska omfattande
