| 48 | Nr 14. | Onsdagen den 6 mars. |
förhoppningen, att den utredning, som nu begäres, om den kommer till stånd inte skall medföra det resultatet, att befolkningen uppe i de norrländska länen skall bli förbjuden att plocka bär av olika slag på de milsvida skogsmarkerna inom nyssnämnda län, antingen dessa nu ägas av kronan, av bolagen eller av enskilda. Enligt min mening skulle ett sådant förbud knappast heller kunna upprätthållas, och jag fruktar, att en hel del av befolkningen däruppe, som jag skulle våga påstå är rätt så laglydig, då skulle komma att bli lagbrytare i det avseendet. Men lika upprörande, som det enligt min mening skulle vara med ett dylikt förbud – jag syftar på vad jag nyss nämnde om de stora skogsområdena – lika upprörande kan det ju vara t. ex. för en småbrukare, en liten hemmansägare eller lägenhetsägare att nödgas tåla, att främmande personer skola ha rätt att mot hans vilja tillgodogöra sig bärskörden på hans egna marker, för vilken skörd han kanske vidtagit en eller annan åtgärd. Det kan därför inte vara annat än på sin plats, att en utredning kommer till stånd. Jag vet, att det bland befolkningen däruppe och ganska långt ned i de så kallade djupa leden gör sig den uppfattningen ganska allmänt gällande, att det är rättsstridigt, att det skall få gå till på det sätt, jag nyss nämnde, och jag tror därför som sagt, att det inte skulle skada med en utredning. Och såsom en åtgärd för att komma till rätta med dylika nu av mig påpekade missförhållanden har jag bestämt mig för att rösta för utskottets utlåtande, till vilket jag ber att få yrka bifall.
Herr Åkerman: Ja, herr talman, jag får be herrarna om ursäkt för att jag
begärt ordet ännu en gång, men det är endast ett litet kort genmäle till herr
Velander, som rör mig själv. Det kan ju visserligen vara likgiltigt om
herr Åkerman tänker så eller så, men jag vill ändå inte, att i en
sådan fråga som denna, som ständigt återkommer, herr Velanders
tolkning av ett yttrande, som jag haft för sju år sedan, skall få stå oemotsagd. Herr
Velander måste ha läst fel. Hur förhåller sig denna sak? Han vill göra
gällande, att jag har ändrat mening i denna fråga. Ingalunda! Jag har samma
mening i dag som jag alltid haft så långt jag kan minnas tillbaka. Vad är det
herr Velander anser mig ha sagt? Jo, han har hänvisat till första
lagutskottets utlåtande nr 28 år 1927. Där står det skrivet: "I motionerna, vilka äro
likalydande, har yrkats, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa om fullföljande av den utredning om rätten till växande vilda
bär, som 1919 års sakkunniga för revision av jordabalken fått sig anbefalld,
samt om förslag i ämnet till nästa års riksdag." vad är det nu herr Åkerman
sagt, som kan giva herr Velander anledning att påstå, att jag har en annan
mening i dag än den gången? Jo, det heter: "såsom framgår av det anförda,
hava hittills utarbetade förslag angående rätten till vilt växande bär icke lett
till lagstiftning på området. Enligt utskottets mening hava i de nu väckta
motionerna icke förebragts sådana skäl, att frågan om rätten till skogsbären
bör göras till föremål för särskild utredning och således utbrytas ur sitt
naturliga sammanhang med revisionen av jordabalken. Det lärer kunna tagas för
givet, att arbetet med denna revision kommer att återupptagas, så snart
omständigheterna det medgiva. Med hänsyn härtill anser utskottet det icke
lämpligt, att framställning nu göres till Kungl. Maj:t om fullföljande av den utav
l913 års riksdag begärda utredningen i detta ämne." Och utskottet hemställde
alltså, att motionerna icke måtte till någon åtgärd föranleda.
Herr Velander! Jag tycker verkligen, att det är rätt stora pretentioner att påstå, att jag ändrat åsikt, därför att jag inte den gången sade, att "lagberedningen kommer att nu snart företaga revision av jordabalken. Det må den gärna göra. Men understå er inte att röra vid skogsbären, ty det tillåter jag
