Onsdagen den 22 april 1942. Nr 15. 9
Ang. viss överenskommelse mellan indnstrikoønmissionen och Bolidens gruvaktiebolag. (Forts.)
komst, som de sålunda få. Detta är den ena sidan av saken. Den andra sidan av saken är, att staten skall använda de penningar, som den sålunda får in, till att träffa ett avtal med Bolidens gruvaktiebolag om inköp -av koppar till väsentligt högre pris än det, till vilket staten sedan tänker sälja kopparn. På så sätt skall Boliden kunna finansiera vissa anordningar, som äro nödvändiga för kopparns utvinnande. - - -
Dessa saker skola ses var för sig. Vad jag i min interpellation »sagt om den förstnämnda åtgärden är att den är något som åtminstone har ett mycket starkt släkttycke med beskattning och .i så måtto tangerar riksdagens rätt. Om den andra har jag sagt, att den innebär en disposition av .statens - visserligen genom denna särskilda beskattningsåtgärd åstadkomna - medel, en disposition av dessa med-el utan att riksdagen därtill har lämnat sitt medgivande, eller i varje -fall ett avtal om en sådan disposition, som riksdagen icke har gods tagit. Vad först angår den sistnämnda frågan, som får sägas vara den minst betydelsefulla i diskussionen, har staten här till ett affärsföretag, Bolidens gruvaktiebolag, givit någonting som kanske kan komma att rubriceras bara som ett pris för den koppar, somiskall levereras under de närmaste åren, men som kanhända blir en tillgång av varaktigt värde för Bolidenbolaget, för den hän-f delse kopparpriset även i framtiden kommer att stå högt. J ag skall inte dröja vid de konstitutionella Synpunkterna på denna sida av saken, utan jag skall framför allt uppehålla mig vid överenskommelsen med halvfabrikatstillverkarna, alltså till Finspongs- metallverks aktiebolag, Elektromekano och vad det: nu var för några andra.
Omdenna överenskommelse säger nu herr statsrådet ungefär så: Det här är ju ungefär detsamma som om t. ex. dessa fabriker, Finspongs etc., hade uppburit medlen direkt för Bolidens räkning. Det gör ingen skillnad att en statlig; myndighet »av praktiska skäl» skjutits emellan såsom en slags förmedlare, att staten, såsom orden föllo, »åtager sig» denna förmedling. Det är sålunda; precis samma sak som om de här bolagen hade betalat direkt till Boliden: vi behöva inte tala om att staten är, med i saken. Och en sådan transaktion.. som innebure, att Finspong etc. betalade till Boliden, kunde enligt herr statsrådets mening icke ingiva några betänkligheter; det är "uppenbarligen" icke något hinder för en sådan transaktion.
Jag undrar, om ändå inte .här statens roll i det hela har tecknats en aning blygsamt från herr statsrådets sida. Låt oss tänka oss in i saken och »ställa-i oss den frågan, om det är sannolikt att utan statens mellankomst dessa bolag skulleha gett sig till att betala det belopp till Boliden, som erfordrades för finansieringen av linbanan m. m. Det är ju ganska tydligt, att så icke är fallet, utan saken har kommit till stånd genom statens ingripande och mellankomst.
Nu är jag angelägen att på denna punkt betona, att jag har låtit mig an- geläget vara att undvika varje .förbindelse med de privata näringsidkare, som saken berör, för att icke frestas att i någon mån bli språkrör för de intressen. och synpunkter, som de kunna ha och som från min synpunkt äro alldeles ovidkolršnmande. Det är således utan varje sådan kännedom som jag resonerar om. sa en. r -
Då-s-tår det för mig för det första alldeles klart, att när .fi här tala omen frivillig överenskommelse, som staten har träffat med ett företag, så är denna frivillighet ändå till ganska väsentlig del helt visst ett sken. J ag kan inte bedöma hela sammanhanget i uppgörelsens tillkomst, men det är väl lalldeles tydligt, att det är staten, som har önskat detta. arrangemang, och attvederbörande ha fåttböja sig för denna önskan. Om det nu inte varit något tvang i förhållande till själva företagen, så låt oss ändå komma ihåg att det
