14 Nr 17. Onsdagen den 6 maj 1942.
Ang. Iandets tlillgodoseende med elektrisk energi m. m. (Forte) inte möjligen kunna tänka sig att spara, något av denna kolförbrukning genom att i större utsträckning anlita vår vattenkraft? Därigenom skulle man också med avseende på vår handelsbalans nå de fördelar, som en mindre kolimport naturligtvis måste innebära.
S-kulle man inte såsom ett nationalekonomiskt framtildsperspektiv också kunna tänka sig en utvidgad export av elektrisk energi? Här i Norden är det ju endast Sverige och Norge som ha överskott av vattenkraft, medan däremot i synnerhet Danmark och, jag skulle tro, även Finland i viss grad har behov av att köpa elektrisk energi. Skulle man inte kunna tänka sig en utvidgning av denna export, till gagn för dessa våra grannfolk och på samma gång till båtnad för oss själva, i det att vi för egen räkning skulle kunna ernåmotsvarande fördelar och förmåner från deras sida. Med nutidens tekniska möjligheter i fråga om överföring av elektrisk ström kanske det vore möjligt att bemästra de problecm som en ökad export av elektrisk ström kan medföra.
l båda reservationerna har man också vänt sig mot statsdriften eller, som det ju så gärn-a heter, socialiseringen. Jag har en-känsla av att det är gamla fördomar man här för till torgs. Vi ha ju i vår tid mycket goda erfarenheter av statsdrift, vid våra statsjärnvägar, vid post och telegraf samt på flera andra områden. Dessa goda erfarenheter borde rimligtvis kunna uppväga de fördomar, som man alltjämt synes hysa. Vi jordbrukare ha de allra bästa erfarenheter av centraliseringen och den samverkan, som vi ha kunnat ernå på det ekonomiska området under de senaste årtiondena. .Vi äro sannerligen inte rädda för att utwidga statsdriften, då det gäller produktionen av elektrisk energi. Denna sker ju för övrigt redan till en tredjedel genom statsdrift. Jag ber i detta sammanhang också få påpeka att vi i motionen som första alternativ sätta en enhetlig ledning av frågorna rörande vår kraftförsörjning och först i andra hand en eventuell statsdrift.
Med dessa ord, herr talman, skall jag be att få yrka bifall till utskottets hernställan.
Herr Sundberg: Herr talman! Det är en fråga av mindre vanlig omfattning som nu ligger på kammarens bord. Dess yttersta »syftemål är att socialisera en av våra viktigaste naturtillgångar, vattenkraften.
Vad har inträffat som aktualiserat kravet att igångsätta en väldig utredningsapparat i denna fråga i en tid, då våra nationella ansträngningar i-första hand borde inriktas på uppgifter som sammanhänga med vår nation-s livsfrågor just nu, försvaret och folkförsörjningaen?
Har regeringen, med den vidare aspekt över läget den besitter, ansett påkaøllat att verkställa denna utredning? - Nej! Från dess sida har intet initiativ tagits i saken.
Har riks-dagen begärt något sådant? - Nej! Såsom herr J. B. Johansson i sitt anförande framhöll, har riksdagen så sent som i fjol manifesterat sin inställning till frågan genom att avslå en motion av i huvudsak sannna innehåll som utskottsmajoritetens nu föreliggande förslag.
Ha de statliga organ, som närmast ha att företräda det allmännas intressen på detta område, kounmerskollegium och vatten-fallsstyrelsen, givit till känna någon önskan om en utredning i den stil utskottsmajoriteten förordar? - Nej! Tvärtom ha de såväl i yttranden som vid föredragning inför statsutskottet med mycket starka motiveringar bestämt avrått från en dylik utredning.
Har utbyggnaden av våra vattenfall under denna sista tid försummats, så att man ur den synpunkten anser att riksdagen bör söka väcka till liv en ökad verksamhet på området? - Nej! Utbyggnaden av våra vattenfall har under
