18 Nr 17. Onsdagen den 6 maj 1942.
Ang. Iandets tillgodoseende med elektrisk energi m. m. (Forts.) fattar beslut i enlighet med utskottsmajoritetens förslag. Därför skall jag be, herr talman, att få yrka bifall till detta.
Herr Nilsson, Bernhard: Herr talman! Jag har det intrycket, att denna motion framkommit under påverkan av nu rådande svåra förhållanden beträffande belysning och kraft. Läget är ju sådant, att det är svårigheter att förse landet med -brännoljor, och det är svårigheter också i fråga om kraftändamål. Detta gör, att man nu ser med större intresse på en fråga som denna än man eljest skulle göra. Jag är tämligen övertygad om att ifall inte denna kris hade varit, så hade motionen kanske inte kommit fram, och jag menar därför, att denna fråga inte -bör behandlas under intrycket av den nu rådande krissituationen, utan under förutsättning av de normala förhållanden, som vi väl få hoppas så småningom skola återkomma.
Då frågar man sig: föreligger här under normala förhållanden ett behov av statsingripande? Det har ju nu från alla håll vitsordats, hurusom distributionen av elektrisk kraft gått enormt framåt, och det ser man av den befintliga statistiken på detta område. Den har gått framåt med en fart efter förra världskriget, som är ofantligt mycket snabbare än man tidigare kunnat beräkna. Det är både staten och enskilda producenter, som ha fyllt behovet under denna tid, och jag är livligt övertygad om att därest denna utveckling får fortgå, kommer den att leda till ett ökat utbyggande av våra vattenfall och även till en sund och ekonomiskt lämpligt avvägd distribution av kraft.
Min erfarenhet är den, att de enskilda intressenterna ha fyllt behovet på många håll i landet i glest bebyggda trakter, där staten inte under en nära framtid skulle ha givit sig in på detta. Jag har en livlig erfarenhet av det beträffande min egen bygd. Under förra världskriget utbyggdes där mellan 20 och 30 små kraftverk. De ha vart och ett sitt distributionsområde, men konsumtionen ökades så småningom undan för undan, och det visade sig, att de inte kunde fylla behovet. Detta föranledde ett samarbete mellan de här kraftverken - vid den tidpunkten voro de 24 till antalet - och statens kraftverk i Trollhättan. Genom detta samarbete har man ernått, att dessa glest bebyggda trakter tidigt blevo elektrifierade. Och man kan nu från dessa kraftverk åtaga sig hur mycken energileverans som helst därför, att man har samkörning mellan kraftverken och med Trollhättan. Detta har föranlett, att den s. k. sekundakraft, som kan produceras vid dessa små kraftverk, också kan uttagas och bli använd såsom primakraft. Man kan åtaga sig hur mycket som helst, och därigenom får man användning för hela sin kraftproduktion. Jag är livligt övertygad om att om staten varit ensam distributör av elektrisk energi, skulle detta aldrig ha kunnat åstadkommas. Under tiden därefter har ju denna utveckling - samarbete mellan staten och enskilda kraftverk - utvecklats i stor omfattning. Den försiggår nu mer och mer. Vi kunna ju tänka på det samarbete som förekommer mellan Sydsvenska, som tidigare varit på tal här i dag, och statens kraftverk. För närvarande pågår ett utbyggande av vattenkraften i Nissan, och där skall det nu bli samkörning mellan de stor-a kraftverken och alla de kraftverk, som finnas i Nissans nedre lopp. Detta gör, att man får behovet utfyllt på ett utomordentligt värdefullt och förtjänstfullt sätt, och genom denna samkörning kommer också kraftproduktionen att ökas, så att man av rena konkurrensskäl ävensom bärighetsskäl för kraftverken kommer att sänka taxorna för distributionen, ty det är ju ofantligt mycket mer värdefullt, att man får användning för den elektriska kraften än att den skall gå till spillo.
Jag är sålunda livligt övertygad om att man genom ett bifall till motionen inte når det syftemål, som motionärerna avse, utan man når det målet myc
