23 Nr 17. Onsdagen den 6 maj 1942.
Ang. Iandets tillgodoseende med elektrisk energi m. m. (Forts.) denna kommitté, ger sådana direktiv, att utredningsarbetet så att säga delas i tnå etapper, en- avseende de närliggande spörsmålen och en avseende de mera avlägset liggande. Därmed vederlägger jag också till punkt och pricka herr J. . Johanssons uppfattning om a.tt de aktuella spörsmålen inte skulle intressera oss. Det förvånar mig att han överhuvud taget kan säga någonting sådant efter alla de försäkringar vi gjort om att vi vilja se utredningen om just de aktuella spörsmålen så fort som möjligt på kammarens bord.
När herr J. B. Johansson förklarade, att han anser det vara en ära att stå på den gamla ståndpunkten i fråga om äganderätten, skall jag visst inte förmena honom den äran. Men jag tycker att man i detta fall bör följa med utvecklingen. Om herr Johansson eller jag äger stora jordområden, gen-om vilka en älv går fram, så tycker jag att det är rim och reson i att vi böja oss för det intresse, som samhället kan ha i detta sammanhang, och inte uteslutande känna det så, som om dessa vattenmassor vore någonting som vi skulle ha att göra med såsom vi själva ville. Det förefaller mig att samhället här får ha ett ord med i laget. Jag stod i fjol på den linje, som herr Johansson nu kallar för sin. Jag ansåg, då att man kanske ett tag skulle kunna vila på hanen, såsom jag yttrade i ett föregående anförande. Men jag anser att de frågor, som här komm-a fram, få allt större aktualitet. Och jag kan inte hjälpa att jag har den uppfattningen, och den har för övrigt herr Johansson också beträffande en hel del närliggande spörsmål, att om vi skola utreda denna fråga, så skola vi också utreda den i hela dess vidd.
Jag begärde egentligen ordet i anledning av herr Gärdes yttrande, men han blev delvis bemött av herr Björnsson. Jag kan emellertid få meddela, att jag år 1919» eller 1920 hade tillfälle att under herr Gärdes ordförandeskap deltaga i en kommitté, som just skulle yxa till några kapitel om en vattenrättslag. Den uppfattning jag fick av herr Gärde den gången var sådan, att jag var alldeles övertygad om att han i dag skulle kunna ansluta sig till ett utredningskrav beträffande detta spörsmål. Vattenrättslagen är ju ingalunda någon l-ag, som i allt respekterar den enskil-des vilja. Den enskilde får böja sig ganska ordentligt i en hel del fall för denna lag, som jag nu inte alls skall draga upp en debatt om och på det sättet gå utanför ämnet.
Herr Gärde yttrade, att även om det förekommer spekulation, skall man väl inte därför behöva tillgripa en sådan sak som ett förstatligande. Jag har ju tidigare uttalat min uppfattning om i vad mån vi föreslå ett förstatligande. Och det gäller inte endast denna detalj, utan- också många andra. Hela denna verksamhet med stat, kommun och enskilda såsom engagerade griper in i vartannat på ett sådant sätt, att det förefaller mig vara på tiden att man i någon mån klarar upp det hela. ,
Jag vet inte, om jag förstod herr Björnsson rätt, men han var tydligen inne på det resonemanget, att det var kristidsmaterial som vi nu skulle få använda, ifall vi skulle utöka våra anläggningar. De anläggningar som nu göras äro väl också avvägda med hänsyn till den materiel vi ha, och jag tror därför inte att man för ögonblicket kan vinna så särskilt mycket. Men man kan vinna 1 framtiden. Jag känner mycket väl till den kristidsmateriel som måste användas under förra världskriget och som man inte hade mycket glädje av. Mycket av vad som då gjordes måste göras om senare.
Jag har med detta endast velat säga, att man inte bör se spöken på ljusa dagen, såsom herr Johansson gör i detta fall. Jag tror att utvecklingen 1 själva verket bestämt har visat hän mot de linjer, som vi här visst inte alltför starkt ha slagit fast, men i alla fall pekat på, likaväl som utvecklingen gått 1 denna riktning vad beträffar telefon, järnvägar. post och sådant - man kan