Onsdagen (len 6 maj 1942. Nr 17. 51
Ang. vissa ändringar i tulltaacan m. m. (Forts) fallet beroende på att varor av -detta sl-ag i allt högre grad förlorat sin ursprungliga karaktär av lyxvaror och, om de också icke kunna betraktas såsom nödvändighetsvaror i samma bemärkelse som varor av ull, bomull eller lin, likväl kommit till en mycket vidsträckt användning inom praktiskt taget alla samhällslager.
Nu kan man visserligen säga att ifrågavarande tulls-atser varit relativt höga., men de ha likväl icke under denna långa tid utgjort något nämnvärt hinder för en i kvantitet och värde ständigt stigande import av konstsilkevaror med åtföljande stegrade statsinkomster. F rånsett vissa utredningar under förra hälften av 1920-talet har någon ändring i dessa tullsatser icke heller bragts allvarligt på tal förrän 1938 års tulltaxerevision diskuterade frågan om en sänkning av dessa. tullsatser. Men revisi-onen framlade ingalunda något förslag i denna riktning, och statsrådet och chefen för finansdepartementet utvecklade för ungefär två år sedan, då han behandlade denna fråga, på ett mycket klart sätt de bestämda skäl som enligt hans mening vid dåvarande tidpunkt talade emot en förändring av dessa tullsatser. Statsrådet förklarade bl. a. i en kungl. proposition, som berörde tullfrågorna, vid 1940 års riksdag att den svenska industrien på förevarande område tillgodosåge - vilket jag nyss erinrade om - omkring nio tiondelar av landets förbrukning -och att industrien icke ägde möjlighet att i mera avsevärd mån utnyttja tullarna i skyddssyfte; vidare att importvarorna visserligen drabbades av tullarnas hela kraft, men att dessa varor i avsevärd grad utgjordes av inodebetonade artiklar av viss lyxkaraktär, för vilka tullbelastningen, såsom statsrådet uttryckte saken, ofta vore av jämförelsevis underordnad betydelse. Ytterligare tillfogades i statsrådets anförande att tull-arna icke lade större hinder i vägen för importen, vilket framginge av att införseln visade en så gott som oavbruten stegring, och slutligen -f och det var helt naturligt från finansministerns sida - förklarades att någon allmän nedsättning av dessa ur statsfinansiell synpunkt viktiga tullar uppenbarligen icke kunde komma i fråga.
Nu har en proposition framlagts som i hela sin gestaltning och till hela sitt innehåll diametralt strider mot den motivering som för två år sedan av statsrådet sålunda anfördes. Den föreslagna taxerevisionen har väckt den mest allvarliga oro såväl inom industrien som bland representanter för vederbörande arbetargrupper. Den har bestämt avstyrkts av textilrådet och av en rad andra sammanslutningar vilkas inlagor omnämnas i utskottets betänkande. Den har också givit anledning till massmotioner i båda kamrarna bakom vilka står, om jag icke missminner mig, ett femtiotal av båda kamrarnas ledamöter tillhörande skil-da politiska partier och i varje fall representerande såväl industriens som arbetargruppernas intressen.
Sås-om skäl för denna oro anföres i korthet - anförand-ena i riksdagen få i dessa tider icke bli alltför långa - att på grund av den nuvarande relativt stark-a spänningen mellan tullen å garnet och tullarna å de färdiga artiklarna hittills icke förelegat någon särskild anledning för exportländerna, d. v. s. de främmande länder som exportera till oss, att ensidigt inrikta exporten på färdigfabrikaten. Helt annorlunda, framhålles det bl. a. i textilrådets uttalande,
blir förhållandet efter de föreslagna nedsättningarnas genomförande. Det kom- -
mer då att ligga i de främmande exportländernas intresse att för egen produktion reservera konstsilkegarnet och att i stället öka utförseln av färdiga varor därav, varigenom m-anufaktureringsarbetet förbehålles det egna landet. Då. produktionsvolymen i nuvarande läge knappast torde kunna utvidgas, blir resultatet endast att införseln av färdiga konstsilkevaror kommer att ökas, me:lan i fråga om garnet införseln minskas. Därigenom inträder icke, såsom det neter i propositionens motivering, någon förbättring i vårt försörjningsläge.
